sa
Utrikes-Nyheter.
Den 21 dennes saulle Rouhers ioterpellation
ega rum i franska nationalförsamlingen. Det
berättas, att Thiers har låtit föra 15 stora
kistor med handlingar trån Paris till Versailles
och satt 10 sekreterare i arbete för att derur
göra utdrag, som skola tjena honom till mate-
rialier i kampen mot Rouber. Kejsarena f. d.
statsminister har för sin del icke heller varit
sysslolös alltsedan den 4 maj (då Audiffret-
Pasquier höll sitt bekanta tal om den kejser
liga krigsstyrelsens oärlighet och öfriga fel),
och det försäkras, att en mängd högre embets-
män ha försett honom med upplysnivgar från
krigsdepartementets arkiver. Hvad som ger
striden mellan Thiers och Rouher ett ökadt
intresso är den omständigheten att båda äro
öfvade parlamentariska stridsmän och talare
af första rang, de der ha en lång politisk
ertarenhet att stödja sig på och som ofta stått
emot hvarandra i debatten. Synnerligast efter
år 1864 (Tysklands krig mot Danmark) läto
oppositionens ledare Jules Favre och Thiers
iotet tillfälle gå sig ur händerna till att i
kammaren tadla kejsarens utrikespolitik och
förutspå, att vederbörandes overksamhet och
försumlighet efter hand skulle bringa Frank-
riko i en allt farligare belägenhet. Rouher
hade det särskilda uppdraget att försvara den
kejserliga politiken, och detta blef ännu svå-
rare, då Frankrikes fordran på territoriela
kompensationer hade tillbakavisats af Preus-
sen under augusti 1866. I mars 1867 höll
Thiers ett af sina längsta och skarpaste tal
mot Rouher, hvilket slutade med de bekanta
orden: Ni har begått så många fel, att inga
vidare finnas att begå!
Rörande resultatet af öfverläggningen i kam-
maren avgående den Rouherska interpellationen,
hvilket nu på telegrafisk väg är kändt, hänvisa
vi till vår telegramafdelning.
Franska regeringen söker ifrigt få reda på
antalet at de civila och militära franska fångar,
som aflidit under sin fångenskap i Tyskland.
Det antal, man hittills fått kännedom om,
uppgår till den betydande siffran af 20.000
persaner. Den stränghet, hvarmed en mängd
fångar arkebuserades för rymningsförsök, har
säkerligen bidragit i ej ringa mån till den
höga numerären.
Det har väckt stor uppståndelse i Italien,
att underyisningsministern Correnti begärt af-
sked. Hansansökan derom har af högern helsats
med jubel, af vonstern med harm. Correnti
var upphofsman till planen om införande af
obligatorisk folkunadervisning i Italien och dess
görande till en kommunalangelägenhet under
staten3 kontroll med -ekolans ryckande ifrån
presterskapets öfvermyndighet. Hans afskeds-
tagande ger anledning att frukta, det regerin-
gen är hugad a:t gå på ackord i saken.
Den birmesiska ambassaden har på sin väg
från Neapel anhållit om audiens hos påfven.
Hans helighet beviljade audiensen, men blott
på det vilkoret att medlemmarne af ambassa-
den icke skulle åtföljas af kapten Racchia,
emedan denne officer tillhör italienska flottau.
Birmesarne vägrade emellertid att på detta
vilkor betyga Pius IX sin vördnad, och de ha
nu lemnat Rom samt begifvit sig till. London.
Presidentvalet i Amerika fortfar att fram-
kalla en mävgd omvexlande och till en del
mycket våldsamma uttalanden 3m de ledande
politiska männen; Den bekante senatorn Carl
Schurz omtalas t, ex. i en mycket läst tid-
ning på följande sätt utaf en person som un-
dertecknar gig: En tysk republikan:
Det är häpnadsväckande att se den illvil-
liga opposition, som Carl Schurz drifver mot
de nuvarande maktinnehafvarne, men det är
för öfrigt betecknande för mannen. Ar 1848
kom han hit, för att undgå att falla i rättvi-
sans händer uti det land, på hvars undergåvg
han dittills arbetat. Han skulle helst ha sett,
om han kunnat dränka hela Tyskland i blod.
Och bvarför? Blott för sin äregirighets skull.
Amerika mottog honom och gaf honom med-
borgarerätt; och sedan dess har landet be-
skyddat kooom och hedrat honom med för-
troendeposter. Då han år 1869 trädde under
den republikanska fanan, blef han kallad the
redmouthed dutchman just af den person,
i hvilkens intresse han nu arbetar. Samma
hop af idioter och förrädare, som han nu ko-
ketterar med, villa då hänga hans lärare och
förman senatorn Sumner i en galge såsom
pendant åt Jefferson Davis. Han skryter med
att han disponerar tyskarnes röster, och han
vill sälja dem åt den högstbjudande. Men
han misstager sig, om han tror sig kunna sälja
oss tyskar. Han har uvogefär lika mycket att
säga öfver tyskarne, som satan hade öfver det
land, han visade Frälsaren. Schurz bedrager
sig sjelf, ty vi känna honom och hans motiver
och förakta en sådan ledare. Han har äfven
visat sig falsk, och det är då för resten icke
första gången!