gom var uppfylld med den angenäma välluk-
ten af det nyslagna gräset, genljudade af fåg-
larnes sång; de löfrika träden glänste i sol-
skenet; hela naturen syntes fröjda gig; men
det som framför allt bidrog att lugna hennes
djupt sårade själ var den högtidliga stillhet
som i följd af sabbstens helgd herrskade i
menniskornas boningar.
Hvilken kontrast var det icke mellan det
hänförande skådespel hon nu betraktade och
de smutsiga -uppträden hvartill hon nyligen
varit vittne! På alla sidor visade det vid-
sträckta landskapet de herrligaste och mång-
faldigaste utsigter. Straxt nedanför kullen
der hon stod låg Willesden — den vackraste
och mest isolerade by i hufvudstadens grann-
skap — med dess tätt spridda bondgårdar,
dess ståtliga lador och dess gamla grå kyrk-
torn, som stack fram ur en skog af kråk-
bebodda träd.
Till denna ort ställde nu fru Sheppard gin
gåvg. Snart kom hon till sitt eget hem, en
liten hydda belägen vid ändan af byn. Den
första omständighet hvarpå hon vid hemkom-
ten fästade sin uppmärksamhet var af elak
betydelse: hennes klocka hade stannat —
stannat just på samma timme som hon lem-
nat Myntet! Hon hade icke mod att draga
upp den.
Sedan hon tagit någon förfriskning och om-
bytt kläder, beredde hon sig att gå i kyrkan:
Hon hade nu lyckats såvida lugna sitt Sinne,