ten ef att något annat än en hel koalition
skulle behöfvas för att tilltoga den nederleg,
blefvo den första månadens ocrhörda motgån-
gar en förfärlig missräkning Men då man
hade den gräsliga verkligheten för sira ögon
och den kejserliga syndabocken tycktes bära
bort med sig äfven deras egen skuld, blef
frangmännens smärta öfver nederlagen mindre
och r6an påfann ursäkter, hvilka tillfredsställde
den nationela fåtängan, för allt hvad som in-
träffat — ursäkter, hvilka icke helt och hål-
let saknade grund, såsom man kan finna af
de redogörelser, som för kort tid sedan väckte
så stort uppseende i nationalförsamlingen.
Den återväckta sjelfaktningen har sin andel
i det lätta humör, hvarmed det franska sam-
hället nu tager siva förlägenheter. På andra
sidan är fruktan för kommunen och Interna-
tionale nu långt mindre förherrskande än man
skulle förmoda i anledning af statsmännens
ord och handlingar; den kan alls icke förlik
nas vid den skrämsel, som grep bourgesoisien
efter iunidagarne 1848 och som störtade La-
martines och Cavaignacs republik.
I dessa förhållandena finnes sålunda intet
moment, som lägger hinleri vägen att återvända
till det lif, som vanan har gjort till parisar-
nes andra natur, Alla affärsgrenar äro grun-
dado på förutsättningen, att ett stort sällskap,
blåst tillsammans från jordens alla hörn, här
skall möta för att roa sig och blifva roadt,
äta fint, kläda sig fiot, bo fint och köpa sig
en hop onyttiga, men grufligt dyra ting, som
tillverkas ensamt i Paris. . Det är sålunda helt
naturligt att alla, som i civilisationens huf-
vudstad anordba verldens nöjen, anstränga sig
till det yttersta för att återkalla de gäster,
hvilka icke äro närvarande vid festen. De
komma också tillbaka, både främmande och
fransmän, kansko med någon skamfullhet öfver
slik drickning och ätning mellan grafverne;
men de komma ändock! För sex månader sedan
hade Paris det tilltalande utseendet af en
sedlig och ångerfull stad. Om sex månader
härefter kan det bli föremål för lika mycket
löje och lika många profetiska hotelser, som
någonsin under andra kejsardömet.
Den moraliska pånyttfödelsen och den re-
niog af sederna, som kriget förorsakade, visa
sig icke i det offentliga lifvet i Paris. Men
trots den förnyade företeelsen af rikedom och
öfverdåd märker man dock hos de politiska
personligheterna och affärsmännen spår af
sinnesoro och bedrötvelso; ty tramtiden är
mörk.
Ställningens Jjusa sida är, att Frankrike,
oaktadt alla lidanden, icke tagit allvarlig skada
med hänsyn till sina bjelpkällor eller sin kre-
dit eller gin industri. Det har gjort smärt-
samma, men icke oersättliga förluster; ett så
uppfioning rikt, arbetsamt och hushållsaktigt
folk gom fransmännen skall bära förlusterna
och ersätta dem. De genomgångna olyckorna
hafva framkallat den kraft, som ligger i den
franska sparsamheten, att utveekla sin fulla
styrka. Det är denna sparsamhet; som burit
staten och isynnerhet hufvudstaden i någor-
lunda orubbadt skick genom krigets och kom-
munens förödelser; det är genom den medel-
klssserna unudgått att göra bankrutt, genom
den de, vid första återvändandet af fred och
ordning, kunnat återtaga sin förra verksamhet,
Genom den skall den franska styrelsen ock
måhända se sig i stånd att anskaffa de oer-
hörda belopp, som krigsomkostnaderna upp-
sluka, med en lätthet, den ipgen kunnat ana
eller hoppas.
andra sidan är det onekligt att många
omständigheter förena sig om att underhålla
oro hos allmänheten. Presidentens höga ål-
der, den sällsamma karakteren hos den sty
relse, för hvilken han står i spetsen, hans
förhållande till nationalförsamlingen, som all-
tid botar att störta styrelsen, denna national-
församlings egen osäkra sammansättning, dess
tvifvelaktiga ursprung och sjelftagna nästan