bör å ropade fra Sheppard utan att bekymra sig om dessa smädelser. — Nej, svarade gossen, jag har inte lägligt; jag är bra der jag är. Lemna mig! — Jack!... utbrast den olyckliga modren. — Herr Sheppard kallar man mig, var så god och kom ihåg det, min fru, afbröt Jack henne. Jag tillåter ingen kalla mig Jack. Säg, Bess, är det någon som får kalla mig Jack? — Ingen menniska, min älskade vän! svarade Edgeworth Bess. Ingen utom jag. — Och jag sen, ropade fru Maggot. Min lilla fästman är lika kär i mig, som i Bess. År det inte så, min ömme Jack? — Inte alldeles, Poll, svarade Sheppard; men jag älskar er näst efter henne, och er båda mer än den der, tillade han, i det han pekade med sin pipa åt modren. — 0. himmel! ropade fru Sheppard. i — Bravo! skrek Blåskinn. Aldrig sade Tom Sheppard nånsin ett roligare ord än det — ha, ha! k — Jack! utropade modren och vred sing händer i förtviflan; du kommer mitt hjerta ut brista! — Bah! svarade hennes son; qvinnohjertan brista ej så lätt. Eller hur, Bess? — Nej, visst icke, gade den unga flickan; åtminstone icke mödershjertan. — FEländiga! utropade fru Sheppard med bitterhet. oa