bör å
ropade fra Sheppard utan att bekymra sig om
dessa smädelser.
— Nej, svarade gossen, jag har inte läg-
ligt; jag är bra der jag är. Lemna mig!
— Jack!... utbrast den olyckliga modren.
— Herr Sheppard kallar man mig, var så
god och kom ihåg det, min fru, afbröt Jack
henne. Jag tillåter ingen kalla mig Jack.
Säg, Bess, är det någon som får kalla mig
Jack?
— Ingen menniska, min älskade vän! sva-
rade Edgeworth Bess. Ingen utom jag.
— Och jag sen, ropade fru Maggot. Min
lilla fästman är lika kär i mig, som i Bess.
År det inte så, min ömme Jack?
— Inte alldeles, Poll, svarade Sheppard;
men jag älskar er näst efter henne, och er
båda mer än den der, tillade han, i det han
pekade med sin pipa åt modren.
— 0. himmel! ropade fru Sheppard. i
— Bravo! skrek Blåskinn. Aldrig sade Tom
Sheppard nånsin ett roligare ord än det —
ha, ha! k
— Jack! utropade modren och vred sing
händer i förtviflan; du kommer mitt hjerta
ut brista!
— Bah! svarade hennes son; qvinnohjertan
brista ej så lätt. Eller hur, Bess?
— Nej, visst icke, gade den unga flickan;
åtminstone icke mödershjertan.
— FEländiga! utropade fru Sheppard med
bitterhet. oa