anställda personer. (Mariestads V.)
Utrikes-Nyheter.
Furst Bismarck har före sin afresa till Var.
zin hållit ett tal i riksdagen rörande en af de
mest delikata och svåra frågor, som tagit hans
uppmärksamhet i anspråk sedan kriget. Påfven
har, som bekant, af jesuiterpartiet låtit öfver-
tala sig att icke mottaga kardinalen furst Ho
henlohe såsom Tysklands sändebud hos
den heliga stolen; och i anledning häraf
väcktes den 14 dennes inom tyska riks,
dagen, under diskussionen angående atri-
kesministerens budget, ett förslag af herr von
Benningen, att Tyskland icke vidare skulle un-
derhålla någon minister hos den romerska cu
rian, utan i stället inrätta ett general-konsulat
i Rom. Det var rörande detta förslag herr
von Bismarck yttrade sig. De senaste trans-
aktionerna med påfliga regeringen, sade han,
hade tydligt visat svärigheten af att åstadkom-
ma ett godt förhållande till denna regering.
De af den hel. stolen sednast påbjudna dog-
merna gjorde det omöjligt att harmoniera med
curian. Fursten tillade, att för tramkallande
af frid och sämja mellan de olika religiösa
samfunden vore nödvändigt att stifta en lag
för kejsardömet, hvarigenom fullkomlig sam-
vetsfrihet blefve hvarje rikets invånare tiller-
känd. Att ett sändebud icke mottagits af den
regering, hos hvilken det erhållit i uppdrag att
representera en annan regering, var en mycket
sällsynt evenement. Ett sådant bemötande
var icke artigt, och något dylikt hade ej
händt huvnom (furst Bismarck) under den tid
af 21 år, han egnat sig åt diplomatieh. Det
smärtade honom så mycket mera, som kardinal
Hotenlohs syntes mer än någon annan ha va
rit i stånd till att åvägabringa en törsoning.
Denyledsnad han erfor kunde emellertid icko
berättiga honom till att visa sig uppretad. Med
hänsn till pligten.att tillgodose den katolska
befolkningens i Tyskland intressen, hade han
beslutit utnämna ett annat sändebud, huru svårt
det än blefve att finna en så lämplig person
som furst Hohenlohe. I ett senare anförande,
som hr v. B. hade under samma diskussion,
förklarade han på det bestämdaste att han al
drig skulle ingå på någon öfverenskommelse
med den påfliga regeringen, hvarigenom vissa
af statens lagar skulle förklaras icke gälla för
en del af rikets undersåter. Med andra ord,
han vill icke gifva den kyrkliga makten det
ringaste inflytande på samhällsmedlemmarnes
rättigheter eller pligter såsom sådana, Hr von
Benningens motion blef med anledning af dstta
rikskanslerens uvpträdande förkastad.
Enligt ett telegram från Berlin skulle furst
Bismarck endast öfver pingsthelgen stanna i
Varzin. Han återvänder sedan för att deltaga
i riksdagens förbandlingar. Först i början at
juni tager han sig en längre permission, som
hans brutna helsa lärer göra alldeles nödvän
dig.
De från Preussen utdrifna jesuiterna — nem-
ligen sådana som ej äro födde preussiske un-
dersåter — inströmma nu till Österrike, der
de icke äro några särdeles välkomna gäster. I
riksrådets ministeriella klubb förhandlades här
om dagen den frågan, hvad som vore attian-
ledning häraf vidgöra. Ett förslag att väcka
motion om jesuiternas utvisning från Österrike
vann icke allmän anklang, dock sämjades man
om att hänskjuta frågan till ett utskott.
I nästan alla frågor, utom tull- och handels-
frågor, låter Thiers nationalförsamlingen råda
och faller hellre undan än äfventyrar en all-
vargam strid med densamma. Båt. ex. nu i-
fråga om statsrådets bildande, Statsrådet är
en för WFrankrike egen institution. Det utar-
betar lagarno och i kinkigare lag- och författ-
ningsfrågor plägar regeringen inhemta dess me-
niog. Af det statsråd, som fanns under kej
sardömet, finnes blott stommen qvar. . Thiers
har velat återupplifva denna institution, men
regeringen och församlingen kunde ej blifva
enige. Den egentliga tvistepunkten bestod deri,
hvem som skulle utnämna statsrådets medlem-
mar, regeringen eller församlingen. Som nu
församliogen ej vill gifva efter, berättas såsom
ganska säkert, att Thiers skall falla undan och
taga tillbaka lagförslaget rörande denna fråga.
Grefve Arnim, Tysklands minister hos fran
ska regeringen, bogaf sig den 15 dennes från
Paris till Versailles. Hans resa antogs natur
ligtvis stå i sammanhang med de från Frank-
rikes sida sednast inledda underhandlingarne
rörande de af tyska trupper ockuperade lands
delarnes utrymmande, Det uppgifves, att ka-
binettet i Berlin vill ingå på att låta ett de-
partement i sender utrymmas, för hvarje halt
milliard som inbetalas till dess kassa, dock
med vilkor att alltid samma frappsterka 50,000
man, skallstanna inom Fravkrikes område, tills
hela skulden blifvit betald.
Det är nu med visshet kändt, att marskalk
Bazaino sitter fångon, Stark vakt är posterad
utanför hans hus. Han disponerar tre rum,
komfortabelt inredda och möblerade, en trappa
upp i en byggoing vid Avenue Picardie. Hans
adjutanter bo två trappor upp. Det förberedande
vittnestörhöret skall hållas uti samma hus i
bottenvåningen. General Larividre skall leda
ransakningen och general Poureet tjenstgöra
som regeringens ombud. Det tros, att den pre-
liminära undersökningen kommer att räcka två
hela månader. .
Det är helt naturligt att bonapartisteroa känna
gig mycket besvärade deraf, att man börjat på
allvar blotta ruttenheten i förvaltningen under
det andra kejsardömet. Do söka nu blanda
bort korten och afleda uppmärksamheten genom
hvarjehanda konstgrepp. Af Rouhber väntar
man en stormlöpning emot den republikanska
förvaltningen. För att vara riktigt laddad har