anställda personer. (Mariestads V.) Utrikes-Nyheter. Furst Bismarck har före sin afresa till Var. zin hållit ett tal i riksdagen rörande en af de mest delikata och svåra frågor, som tagit hans uppmärksamhet i anspråk sedan kriget. Påfven har, som bekant, af jesuiterpartiet låtit öfvertala sig att icke mottaga kardinalen furst Ho henlohe såsom Tysklands sändebud hos den heliga stolen; och i anledning häraf väcktes den 14 dennes inom tyska riks, dagen, under diskussionen angående atrikesministerens budget, ett förslag af herr von Benningen, att Tyskland icke vidare skulle underhålla någon minister hos den romerska cu rian, utan i stället inrätta ett general-konsulat i Rom. Det var rörande detta förslag herr von Bismarck yttrade sig. De senaste transaktionerna med påfliga regeringen, sade han, hade tydligt visat svärigheten af att åstadkomma ett godt förhållande till denna regering. De af den hel. stolen sednast påbjudna dogmerna gjorde det omöjligt att harmoniera med curian. Fursten tillade, att för tramkallande af frid och sämja mellan de olika religiösa samfunden vore nödvändigt att stifta en lag för kejsardömet, hvarigenom fullkomlig samvetsfrihet blefve hvarje rikets invånare tillerkänd. Att ett sändebud icke mottagits af den regering, hos hvilken det erhållit i uppdrag att representera en annan regering, var en mycket sällsynt evenement. Ett sådant bemötande var icke artigt, och något dylikt hade ej händt huvnom (furst Bismarck) under den tid af 21 år, han egnat sig åt diplomatieh. Det smärtade honom så mycket mera, som kardinal Hotenlohs syntes mer än någon annan ha va rit i stånd till att åvägabringa en törsoning. Denyledsnad han erfor kunde emellertid icko berättiga honom till att visa sig uppretad. Med hänsn till pligten.att tillgodose den katolska befolkningens i Tyskland intressen, hade han beslutit utnämna ett annat sändebud, huru svårt det än blefve att finna en så lämplig person som furst Hohenlohe. I ett senare anförande, som hr v. B. hade under samma diskussion, förklarade han på det bestämdaste att han al drig skulle ingå på någon öfverenskommelse med den påfliga regeringen, hvarigenom vissa af statens lagar skulle förklaras icke gälla för en del af rikets undersåter. Med andra ord, han vill icke gifva den kyrkliga makten det ringaste inflytande på samhällsmedlemmarnes rättigheter eller pligter såsom sådana, Hr von Benningens motion blef med anledning af dstta rikskanslerens uvpträdande förkastad. Enligt ett telegram från Berlin skulle furst Bismarck endast öfver pingsthelgen stanna i Varzin. Han återvänder sedan för att deltaga i riksdagens förbandlingar. Först i början at juni tager han sig en längre permission, som hans brutna helsa lärer göra alldeles nödvän dig. De från Preussen utdrifna jesuiterna — nemligen sådana som ej äro födde preussiske undersåter — inströmma nu till Österrike, der de icke äro några särdeles välkomna gäster. I riksrådets ministeriella klubb förhandlades här om dagen den frågan, hvad som vore attianledning häraf vidgöra. Ett förslag att väcka motion om jesuiternas utvisning från Österrike vann icke allmän anklang, dock sämjades man om att hänskjuta frågan till ett utskott. I nästan alla frågor, utom tulloch handelsfrågor, låter Thiers nationalförsamlingen råda och faller hellre undan än äfventyrar en allvargam strid med densamma. Båt. ex. nu ifråga om statsrådets bildande, Statsrådet är en för WFrankrike egen institution. Det utarbetar lagarno och i kinkigare lagoch författningsfrågor plägar regeringen inhemta dess meniog. Af det statsråd, som fanns under kej sardömet, finnes blott stommen qvar. . Thiers har velat återupplifva denna institution, men regeringen och församlingen kunde ej blifva enige. Den egentliga tvistepunkten bestod deri, hvem som skulle utnämna statsrådets medlemmar, regeringen eller församlingen. Som nu församliogen ej vill gifva efter, berättas såsom ganska säkert, att Thiers skall falla undan och taga tillbaka lagförslaget rörande denna fråga. Grefve Arnim, Tysklands minister hos fran ska regeringen, bogaf sig den 15 dennes från Paris till Versailles. Hans resa antogs natur ligtvis stå i sammanhang med de från Frankrikes sida sednast inledda underhandlingarne rörande de af tyska trupper ockuperade lands delarnes utrymmande, Det uppgifves, att kabinettet i Berlin vill ingå på att låta ett departement i sender utrymmas, för hvarje halt milliard som inbetalas till dess kassa, dock med vilkor att alltid samma frappsterka 50,000 man, skallstanna inom Fravkrikes område, tills hela skulden blifvit betald. Det är nu med visshet kändt, att marskalk Bazaino sitter fångon, Stark vakt är posterad utanför hans hus. Han disponerar tre rum, komfortabelt inredda och möblerade, en trappa upp i en byggoing vid Avenue Picardie. Hans adjutanter bo två trappor upp. Det förberedande vittnestörhöret skall hållas uti samma hus i bottenvåningen. General Larividre skall leda ransakningen och general Poureet tjenstgöra som regeringens ombud. Det tros, att den preliminära undersökningen kommer att räcka två hela månader. . Det är helt naturligt att bonapartisteroa känna gig mycket besvärade deraf, att man börjat på allvar blotta ruttenheten i förvaltningen under det andra kejsardömet. Do söka nu blanda bort korten och afleda uppmärksamheten genom hvarjehanda konstgrepp. Af Rouhber väntar man en stormlöpning emot den republikanska förvaltningen. För att vara riktigt laddad har