Officiela tidningen för i lördags underrät-
tade allmänheten att k. m:t behagat utnämna
fem postmästare och två postinspektorer samt
att fyra af dessa sju tagits ur armåns offi-
cerskår. Svea lifgarde har denna gång fått
släppa till en löjtnant, skånska dragonrege-
mentet en ryttmästare, topografiska kåren
en öfverstlöjtnant och armån en major. När-
mare uppgifter härom återfinnas i notisaf-
delningen.
Under närvarande förhållanden måste denna
förnyade tillämpning af det fördömliga sy-
stemet att omflytta personer från militär-
till poststaten, att utnämna officerare till
postmästare, väcka mer än vanlig uppmärk-
samhet.
Landet har flerfaldiga gånger från första
hand fåit den uppgiften, att vårt försvar
ligger den nuvarande regeringen synner-
ligen ömt om bjertat, och att statsråden
gjort sig solidariska och nästan iklädt sig
proprieborgen för försvarets förstärkande, i
hvilket afseende flera åtgärder ock blifvit
vidtagna. Att regeringen, eller någon dess
ledamot, under sådana förhållanden icke i
första hand täpper de afloppskanaler, hvilka
under tidernas lopp på ett onaturligt sätt
tillkommit och allt emellanåt affört från det
militära området krafter, hvilka just för detta
statens behof blifvit danade, det måste fö-
refalla ytterst besynnerligt, då det välicke
kan nekas att landets effektiva försvar der-
igenom faktiskt minskas.
Vi vilja ej ur statens synpunkt uppdraga
någon jemförelse mellan en posttjensteman
och en officer, enär vi förutse att man, i
en mening alldeles motsatt vår, på ganska
många håll vill förneka att någon jemförelse
dem emellan kan göras; men så mycket våga
vi dock säga, att under våra dagars starkt
pulserande affärslif och ytterst lifliga sam-
färdsel är posttjenstemannen absolut nöd-
vändig, och i följd deraf är han ock en af
de statens tjenstemän, på hvilka det all-
männa med rätta ställer stora fordringar.
Det tillzommer sålunda en omtänksam rege-
ring, som äflas att bibehålla rättigheten att
utnämna postmästare, att tillse att hvad all-
mänheten har rätt att fordra i detta, lik-
som i andra, fall icke åsidosättes.
Det är emellertid svårt att kunna förena
en militärs utnämning till postmästare med
statens välförstådda intresse. Är det fråga
om en duglig eller arbetsför person, som
kan fullgöra sica skyldigheter som militär,
så lider ju staten genom att försvaret, för
hvilket han med statens tillhjelp utbildat
sina förmögenheter, beröfvas en sådan; är
det åter fråga om en orkeslös, alltså en
odugling, så lider ju det allmänna genom
att postverket får en sådan att försörja!
Såsom regel kan dessutom antagas, att den
som. ganska bra står ut med t. ex. en kom-
panichefs göromål, icke derför har krafter
att sköta en postmästarebefattning, ty den
senare är betydligt mer ansträngande än
de förra och fordrar helt andra egenskaper.
Med systemet att på indirekt väg göra
postverket till en militärförsörjningsanstalt
är dessutom förenad en annan omständighet,
hvilken staten också har ovilkorlig skyldig-
het att beakta och regeringen ingen rättig-
het att förbise. Under den raska utveck-
ling, hvari vårt postväsende nu befinner sig
och hvarigenom så många nya förhållanden
inträdt, är det naturligt att en del, ja, kan-
ske ganska många, posttjenstemän åläggas
ann ET TR ända en a TG TNG LÄG var Br AL aa a Tala