Ridelningen. Professor Ginthers andra vokalkonsert försiggick i förrgår med bästa framgång. Till en början vilja vi en gång för alla erkänna det utmärkta inöfvandet af samtliga körerna m. m, hvilka gingo oklanderligen rent och med exemplarisk enhet i ensemble och nyans. Äfven gåfvos alla numren på originalspråken, hvilket är temligen sällsynt, men i konserter fullt riktigt. Aftonens glanspunkt, hvarmed ock början gjordes, var den verldsberömda Motetten af Seb. Bach, som numera är en bland de mest moderna och populära kompositörer, nemligen i Tyskland, ty här ha vi ännu ej kommit så långt. Synnerligast har den ifrågavarande kompositionen genom sin storartade gtil, sin passionerade ton och sina praktfulla harmoniska effekter blifvit ett allmänt populärt verk. Glanspunkten är mellansatsen som består af en koral i öfverstämman, ackompagnerad af en trestämmig fri fuga, och mera beundransvärdt har väl aldrig det inspirerade uttrycket förenats med djupsinnig vetenskap. Här är något för mig att lära, yttrade Mozart, då han såg dessa motetter, som på den tiden endast existerade i manuskript. — Att, såsom nu skedde, rent vokalt föredraga dessa svåra harmonier utan att någon hårsmån falla ur tonen, är ett verkligt konststycke; äfven anse vi tidmåtten vara de riktiga, blott att gslutkoralen togs nog långsamt; melodien lider deraf. — Bach gjorde emellertid denna gång ej någon synnerlig lycka, och huru kan man väl ock hinna bli förtrogen med en musik som man kanske en gång i sin lifstid får höra? Ett i helt annan väg förträffligt och effektfullt nummer var introduktionen ur Gounods operett Mireille: ensemble och fruntimmerskör, ett mästerstycke af den finaste: franska elegans i modern stil. En serskild gengation väckte det dramatiska uttrycket i fröken Hebbes soloföredrag. En liten expogsition i programmet af den dramatiska situationen hade ej skadat, änskönt texten var att tillgå. Den bekanta konsertarian af Mendelssohn, utförd af fru Stenhammar är alldelesi denna sångerskas genre, hvilket ock på det utmärktaste visade sig. En ganska betydlig del af effekten ligger emellertid uti instrumentationen, hvilket ock är fallet med H. Berens vackra sextett ur Ricardo, som slöt konserten. Äfven fröken Bergmans själfulla föredrag utaf tre bland Lindblads äldre sånger var af bästa verkan. En intressant nyhet bestod uti de tre vackra körerna af LL. JNorman, hvaraf den första (Lied) syntes oss ega mest poesi och friskhet, hvaremot den andra (der Nussbaum), som hufvudsakligast utmärker sig genom en förträfflig äisposition af textorden, effektuerade mest och bisserades. Ett märkvärdigt konststycke var det ock att lyckas göra något intressant af denna affekterade och preciösa quasipaesi, för hvilken mnutideng tyskar svärma så mycket. Det tredje stycket var ett Gebet, särdeles vårdadt skrifvet, men af något mattare uttryck. Alla tre äro hållaa i specielt tysk-modern stil, ehuru af fin och ädel ton. I A. Södermans bekanta ballad Die Walfarht nach Kevlaar, utgöres hufvudmotivet af den genom det hela gående frasen: Qelodt seist du, Marie! som kompositören ovanligt sinnrikt och med den vackraste effekt användt för kören. Sjelfva berättelsen, af hög poetisk skönhet, är deremot för musikalisk bebandling föga tacksam, och utgör hufvudsakligen ett deklamatoriskt föredrag som hvarken är recitativ eller egentlig melodi, och derför ofta går miste om bådas verkan. ; Fröken FEugenie Claesons utmärkta piano