-- g0l--
försök att komma på fötter igen. Pojke, ro-
pade han, på det högsta förbittrad; jag svär,
att om ni inte släpper mitt skägg, så stryper
jag er.
— Hjelp mig, Jack! skrek Thames; jag är
inte i stånd att hålla den bofyven längre.
— Stick piken i honom, svarade Sheppard
helt kallt, medan jag drar reglarne från yttre
dörrn. ä
Men Thames hade ingen lust att följa sin
väns råd. Han nöjde sig med att svänga
vapnet framför judens ögon, och använde all
sin styrka för att hindra honom resa sig upp,
Under hela detta uppträde, medan Quilt
dundrade på den inre dörren, och Jack var
sysselsatt att draga undan reglarna för den
yttre, hördes en vacker manlig stämma lik-
som trotsande det allmänna skriket och ovä-
sendet, sjunga följande strof:
tPansch och cigarrer har man här,
Och sällskap gladt och lifligt;
I London fins ej värdshus, der
Man lefver mera trifligt.
Hell, hell St Giles rundhus!
Hell goda glada rundhus!
— Hell, goda glada rundhus! upprepade
Sheppard, då den sista regeln gaf vika för
kans ansträngningar. Hurra! kom, Thames!
nu äro vi fria!
— Inte så hastigt — into så hastigt! skrek
Abraham, som fortfor att kämpa med Thames
JACK SHEPPARD. , 36.