Stockholms-Nyheter. Lördagen den 18 maj 1872. Årets 139:de dag. Återstå 227 dagar. Solen går upp kl. 3,25, ned kl. 8,29, Dagens längd: 17 t. 4 min. Månen går ned kl. 2,49 f. m. Namn: Erik, fornnordiskt mansnamn. Flere af Sveriges regenter ha burit detta namn. Den märkligaste bland dem var Erik IX, kallad den helige. Han var son till Jed vard Tordson Bonde och konung Blot Svens dotter Cecilia. Tre ändamål har den helige konung Erik sig föresatt — berättar den gamla legenden om honom, säger Geijer — att bygga kyrkor och förbättra gudstjensten, att styra folket med lag och rättvisa samt att nederlägga trons och rikets fiender. Kristendomens befästande i det öfra Svorige har otvifvelaktigt varit hans verk. Före honom fanns vid sjelfva Upsala hvarken prester eller fullbyggd kyrka, hvarföre han först och främst fullbordade kyrkan, som nu kallas Gamla Upsala, och förordnade klerker att der förestå gudstjensten. En gammal konungalängd kallar honom Erik Lag-gifvare; och svenska hustrurs räträttigheter — till hedersoch husfrudöme, till lås ocn nycklar, till halfva säng och laga treding i boet, såsom Uplands-lagen uttrycker Big — sägas vara dem gifna enligt den helige konung Eriks lag, Mot de hedniske finnarna, hvilkas sjöröfveri oroade svenska kusterna, företog han ett korståg och grundlade genom kristendomen, samt troligen äfven genom öfverflyttande af svenska pybyggen, den sedermera så långvariga förbindelsen emellan Sverige ocn Finland. Slutligen blef konung Erik otörmodadt öfverfallen i Upsala af danske prinsen Magnus Henriksson. Det var under gudstjensten. Konungen hörde ut mässan, gick derpå emot fienden och försvarade sig tappert, men blef slutligen tillfångatagen och af Magnus Henriksson oförtöfvadt halshuggen vid Östra Aros eller det nu varande Upsala, Der hufvudet föll, upprann (enligt legenden) genast en klar källa, ännu till finnand:s under namn af S:t Eriks källa. Detta skedde på Kristihimmelfärdsdagen den 18 maj 1160. (Geijer säger att Erik stupade under striden genomborrad af många styng). Hans kropp begrafdes först i Gamla Upsala, men blef efter 113 års förlöpp flyttad till nu varande Upsala domkyrka. Eriks dygder och stränga lefnadssätt gjorde att han efter döden blef anse1ld helig, ehuru han aldrig af kyrkan vardt kanoniserad. Han vördades emellertid såsom Sveriges skyddshelgon. Alla, så väl kung som bonde, svuro vid bans namn, nyttjande dessa ord: Så sant mig Gud hjelpe och S:t Erik konung! Hans bild