Meddelanden från allmänheten. Till Stockholms Storkyrkoföreamlings resp. ledamöter i allmänhet och dess kyrkoråd isynnerhet! Någon kort tid efter pastor primarii doktor Petterssons död infann sig hos den efterlemnado makan och barnen en, af två personer bestående deputation, med anhållan ifrån kyrkorådet att på den aflidnes graf få uppföra en minnesvård. De nära anförvandterna tackade under rörelse för detta bevis af aktning och tillgifvenhet för den döde — men väntads förgäfves år efter år att få so den erbjudna vården höja sig öfver den käres grift. Då, efter 7 å 8 års förlopp, bekostade de sjelfva en enkel minnessten å grafven, hvilken sten dock olyckligtvis var af så spröd beskaffenhet, att den nu, efter sista nedtagningen, för att år griften anförtro stoftet af den senast aflidne medlemmen af familjen, icke vidare kan å sin plats uppställas; den ligger derföre nu alltsedan januari månad nere på marken, der den väl icke längre bör förblifva liggande. Omständigheter göra, att iogen ny grafsten är att förvänta ifrån samma håll som den ifrågavarande, och alltså yppar sig nu ett tillfälle för vederbörande att honorera det för så många år sedan giorda tillbudet, så mycket lättare nu att utföra, som det endast är en del af minnesstenen, det s. k, lifvet, som behöfver göras nytt (sockeln är oskadad och redan på grafven uppsatt), och detta parti, af fiphuggen granit, fås tör 200 rdr och derunder. Vi före: ställa oss, att de af hufvudstadens två förgamlingar, hvilkas herde den aflidne var under 27 år, endast behöfva underrättas om detta förhållande, för att på ett värdigt sätt afbjelpa det. . Att denna anmaning är gjord utan ringaste vetskap af den efterlefvande makan eller någon annan af slägten, derom försäkrar på tro och heder Antikelförfattaren SENSE EDO