Meddelanden från allmänheten.
Till Stockholms Storkyrkoföreamlings resp.
ledamöter i allmänhet och dess kyrkoråd
isynnerhet!
Någon kort tid efter pastor primarii doktor
Petterssons död infann sig hos den efterlem-
nado makan och barnen en, af två personer
bestående deputation, med anhållan ifrån kyrko-
rådet att på den aflidnes graf få uppföra en
minnesvård. De nära anförvandterna tackade
under rörelse för detta bevis af aktning och
tillgifvenhet för den döde — men väntads för-
gäfves år efter år att få so den erbjudna vår-
den höja sig öfver den käres grift. Då, efter
7 å 8 års förlopp, bekostade de sjelfva en
enkel minnessten å grafven, hvilken sten dock
olyckligtvis var af så spröd beskaffenhet, att
den nu, efter sista nedtagningen, för att år
griften anförtro stoftet af den senast aflidne
medlemmen af familjen, icke vidare kan å sin
plats uppställas; den ligger derföre nu alltse-
dan januari månad nere på marken, der den
väl icke längre bör förblifva liggande. Om-
ständigheter göra, att iogen ny grafsten är att
förvänta ifrån samma håll som den ifrågava-
rande, och alltså yppar sig nu ett tillfälle för
vederbörande att honorera det för så många
år sedan giorda tillbudet, så mycket lättare
nu att utföra, som det endast är en del af
minnesstenen, det s. k, lifvet, som behöfver
göras nytt (sockeln är oskadad och redan på
grafven uppsatt), och detta parti, af fiphuggen
granit, fås tör 200 rdr och derunder. Vi före:
ställa oss, att de af hufvudstadens två för-
gamlingar, hvilkas herde den aflidne var under
27 år, endast behöfva underrättas om detta
förhållande, för att på ett värdigt sätt af-
bjelpa det. .
Att denna anmaning är gjord utan ringaste
vetskap af den efterlefvande makan eller nå-
gon annan af slägten, derom försäkrar på tro
och heder Antikelförfattaren
SENSE EDO