— Nå, säg ut då!
— Det är taget ur lady Traffords juyel-
skrin.
Härvid hördes ett sorl af förvåning från
hela skaran utanför dörren;
— Stäng dörren! befallde Trenchard för-
argad.
— Enligt min tanke, sir Rowland, yttrade
Jonathan, vore det bättre om ni ville tillåta
att förhöret hölls för öppna dörrar.
— Må så vara då, svarade riddaren, som
insåg skälen dertill. Fortfar med edra frågor.
— Du säger att miniatyrmålningen är tagen
ur lady Traffords juvelskrin, fortfor Jonathan
med hög röst. Hvem är det som tagit den
derifrån?
— Thames Dearrell, samme gosse som står
der bredvid er.
— Jack! ropade Thames med lika mycken
harm som förvåning.
Men Sheppard fästade ingen uppmärksam-
het vid detta utrop.
Ett högt sorl af nyfikenhet hördes bland
betjeningen och en stor del, i synnerhet af
qvinfolken, trängde sig fram för att få se dan
unge brottslingen,
— Tyst! ropade Charcam.
— Var dur tillstädes då stölden skedde?
frågade Jonathan.
— Ja, det var jag, svarade Sheppard.
— Kan du svärja på hvad du sagt?
— Ja,