— Nå, säg ut då! — Det är taget ur lady Traffords juyelskrin. Härvid hördes ett sorl af förvåning från hela skaran utanför dörren; — Stäng dörren! befallde Trenchard förargad. — Enligt min tanke, sir Rowland, yttrade Jonathan, vore det bättre om ni ville tillåta att förhöret hölls för öppna dörrar. — Må så vara då, svarade riddaren, som insåg skälen dertill. Fortfar med edra frågor. — Du säger att miniatyrmålningen är tagen ur lady Traffords juvelskrin, fortfor Jonathan med hög röst. Hvem är det som tagit den derifrån? — Thames Dearrell, samme gosse som står der bredvid er. — Jack! ropade Thames med lika mycken harm som förvåning. Men Sheppard fästade ingen uppmärksamhet vid detta utrop. Ett högt sorl af nyfikenhet hördes bland betjeningen och en stor del, i synnerhet af qvinfolken, trängde sig fram för att få se dan unge brottslingen, — Tyst! ropade Charcam. — Var dur tillstädes då stölden skedde? frågade Jonathan. — Ja, det var jag, svarade Sheppard. — Kan du svärja på hvad du sagt? — Ja,