fenhet, men i alla händelser fordrar att han båltet sigi stillhet-och blir omsorgsfullt skött. Under samma session började ändtligen diskussionen angående upphandlingarne i och för kriget. Hertig d Audiffret-Pasquier bestiger först tribunen; han upprepar åtskilligt som redan är kändt, talar om patronerna, som voro värda 80 frank pr tusen, men betaldes med 180 frank, om de under krigsdepartementet lydande embetsmännens hemliga aftal medtillverkarne samt om dessa franska officerare, dessa stabsofficerate, som mottogo betalniug af bedrägliga leveräntörer för det de godkänd: sjöskadade eller eljest underhaltiga varor, som levererades i stältet för fullgoda, eller för det de lemnade qvitto å varor, som icke alls levererades. Tal. omnämner några officerare, som veterligen gjort sig skyldiga till dylika nedrigheter, och hvilka icke desto mindre hedrats med belöningar af sina förmän; han uppgifver äfven några andra officerare, som, efter hvad numera ir klart bevisadt, handlat fullkomligt ärligt, men drabbats at vederbörandes onåd. Med sin kraftfulla vältalighet och frimodiga öppenhet utpekar hr dAudiffret-Pasquier tjufvarne och tvekat icke att föallkomligt slita af dem oskuldens förklädnad. På tal om general Suzanne) säger han: Vare det långt ifrån oss att anklaga den hederlige generalen; men bestämmelserna i krigsförvaltningens reglemente, som i sig sjelfva äro förträflliga, ha aldrig blifvit tillämpale. Och hvarför tillämpar man dem ej? Det är högst nödigt att denna beklagliga svaghet, denna bedröfliga undfallenhet upphör. Hr dVAudiffret uppehåller sig icke längre vid deå Suzanneska saken. Men, siger han, Slåtom oss nu öfverzå till något annat; som är af en vida allvarsammare beskaffehhet. (En allmän rörelse förmärkes i salen). Om vi behöfde köpa så mycket vapen, hvad fanns då förut i våra arsenaler? Antingen hade vi vapen och behöfde derför ej köpa så betydligt, eller också hade vi icke vapen, och hvart ba i senare fallet de penningar tagit vägen, göm lagstiftande församlingen hvarje år anslog för detta ändamål? Tal. erinrar att ända från krigets början saknades allt hvad proviant och ammunition heter. sPftersom vi voro till den grad utblottade år 1870, är det af vigt att vi förvissa oss om, huruvida vi nu ha det bättre stäldt: Hr krigsministern utvecklar en storartad verksåmhet. Fan har åstadkommit underverk hvad truppernas beväpning angår, men i fråga om våra arsenaler ha vi mindre: anledning att prisa oss lyckliga. Det är dock nödvändigt, att vi fylla våra arsenaler — tillräcklig krigsmateriel, derpå beror statens välgång. Också är det nödigt, att våra undersökningar leda till ett praktiskt resultat. (Bifallsyttringar). Vi måste gå grundligt till väga. Jag vill derför påyrka tillsättandet af en undersökningskommission med uppdrag att taga reda på, i tvilket skick våra arsenaler befunno sig md krigets början. Vi nåste lära känua, hvad denna a:grund, som kallus ico, har kostat oss, och det är äfvenledes af vigt att intet tvifvel, inga misstankar hädanefter behöfva förefinnas med afseende på statens tjenstemän. En enda gren af förvalning in har förblifvit ren och orörd at vinningslystnaden, och det är mig en glädje att nämna densamma: jag menar sjöförvaltningen. Här möta vi inga försnillningar, ingen oordoing, endast redbarhet och ilika hög grad mannamod... (Frenetiska applåder). Na till intendentaren. Man:har haft mycket att lägga idteudentären till fast. Nåväl, bon kan till en del ursäktas dermed att hon ofta måst vika för maktspråk, att hennes händer varit bundna... Vi behöfva, mina herrar, civil kontroll och en kontroll: som är oberoende. I förbigående egnar hk: dAudiffret några smickrande ord åt finans-revisionen: denna lilla tappra armå, som utmärkts af sin redbarhet, sin omutlighet och sitt goda förstånd.. . Bland anekdoter som hertigen owmtalade må vi anföra denna enda: Jag frågade en högre befattningshafvande vid intendenturen, huru det kom sig att han icke anmält åtskilliga betalningar, som blifvit gjorda två gånger. — Jo, svarade han mig, jag upptäckte d-t icke, förrän en tid efteråtoch då af en händelse — Hä, hvad betyder det? — Jag tänkte, att niottagarie skulle ångra sig och af egen d-ift återbira hvad de fått för mycket. Jag undrar just, mina herrur, huru de personer se ut som låta betala sig 100,000 frank två gånger i stället för en och sedan ångra sig. Taiet slutade sålunda: När vi se dessa affärsmän utan all heder och fra, som på ett skamligt sätt sökt ockra på fosterlandets olyckor, och vidare dessa bönder, som synas ha varit okunniga om att de icke borde sälja sina Matvarsri främsta ruminet åt fienden, så Må vi väl fråga, i hvilken skola de gått, eller ännu snarare i hvilken skola vi böra skicka dem Detär:i den obligatoriska krigstjenstgöringens stränga skola. (Bitallsyttringar från alla håll. Ja, ja! Alla, alla utan undantag skola göra krigstjenst! — Storm af applååer, som fortfar en god stundefter sedan hertigen återtagit sin plats). Hr Lucien Brun, som hirefter får ordet, yrkar att den föreslagna undersökningskommissionen måtte blifva densamma som haft i uppdrag att utlåta sig angående upphandlingarne, och i hvilken hr dAudiffret är ordförande. Efter öfvörläggningens slut beslutes enhälligt att en kommission skall undersöka arsenalernas tillstånd och civil kontroll öfver krigsförvaltningen införas. Äfvenledes antages hr Lacien Bruns förslag. Hr Paris uppträder härefter och föreslår att hertig dAudiffrets anförande måtte tryckas och utdelas i Frankrikes alla kommuner. Hr Target tr ej nöjd härmed; han vill att det tryckta talet ekall anslås på husknutarne ochjinföras i Moniteur deg Communes, för att bli riktigt spridt och kindt. Allt detta bifalles enhälligt. Vi anföra till slut ur hertig Pasquiers tal några yttranden helt och hållet öfverensstämmande: med åsigterna hos alla upplysta män i Frankrike som icke äro bonapartister — och hvilka visa hver man der i ländet ger skulden för Kriget: sFör att öfvertyga sig om behofvet af uppköpen har -upphandlingskommissionen att börja med undersökt arsenalernas och förrådernas skick. Här framställde sig en stor fråga. Hvilka tillångar af krigsmateriel egde landet. när. man örklarade kriget 1870? Eu af de två: antingen var man öppen och iärlig när man för lagstiftande församlingen framlade de nppgifter, som ledde landet till att företaga detta galna krig); och --hvart-har-då-den i förslagen uppförda. materielen tagit vägen? Eller ock voro uppgifterna ieke ärliga; och hvart har man:då gjort af de anslag som hvatje år beviljades till landtförsva: ret: 400 millioner om året och 440 millioner till förändring af vapnen! : — Z