fenhet, men i alla händelser fordrar att han
båltet sigi stillhet-och blir omsorgsfullt skött.
Under samma session började ändtligen
diskussionen angående upphandlingarne i och
för kriget.
Hertig d Audiffret-Pasquier bestiger först tri-
bunen; han upprepar åtskilligt som redan är
kändt, talar om patronerna, som voro värda 80
frank pr tusen, men betaldes med 180 frank,
om de under krigsdepartementet lydande em-
betsmännens hemliga aftal medtillverkarne samt
om dessa franska officerare, dessa stabsoffice-
rate, som mottogo betalniug af bedrägliga leve-
räntörer för det de godkänd: sjöskadade eller
eljest underhaltiga varor, som levererades i stäl-
tet för fullgoda, eller för det de lemnade qvitto
å varor, som icke alls levererades. Tal. om-
nämner några officerare, som veterligen gjort
sig skyldiga till dylika nedrigheter, och hvilka
icke desto mindre hedrats med belöningar af
sina förmän; han uppgifver äfven några andra
officerare, som, efter hvad numera ir klart be-
visadt, handlat fullkomligt ärligt, men drabbats
at vederbörandes onåd.
Med sin kraftfulla vältalighet och frimodiga
öppenhet utpekar hr dAudiffret-Pasquier tjufvarne
och tvekat icke att föallkomligt slita af dem
oskuldens förklädnad.
På tal om general Suzanne) säger han: Vare
det långt ifrån oss att anklaga den hederlige
generalen; men bestämmelserna i krigsförvalt-
ningens reglemente, som i sig sjelfva äro för-
träflliga, ha aldrig blifvit tillämpale. Och hvar-
för tillämpar man dem ej? Det är högst nödigt
att denna beklagliga svaghet, denna bedröfliga
undfallenhet upphör.
Hr dVAudiffret uppehåller sig icke längre vid
deå Suzanneska saken. Men, siger han,
Slåtom oss nu öfverzå till något annat; som är
af en vida allvarsammare beskaffehhet. (En
allmän rörelse förmärkes i salen).
Om vi behöfde köpa så mycket vapen, hvad
fanns då förut i våra arsenaler? Antingen hade
vi vapen och behöfde derför ej köpa så betyd-
ligt, eller också hade vi icke vapen, och hvart
ba i senare fallet de penningar tagit vägen,
göm lagstiftande församlingen hvarje år anslog
för detta ändamål?
Tal. erinrar att ända från krigets början sak-
nades allt hvad proviant och ammunition heter.
sPftersom vi voro till den grad utblottade år
1870, är det af vigt att vi förvissa oss om, huru-
vida vi nu ha det bättre stäldt: Hr krigsmini-
stern utvecklar en storartad verksåmhet. Fan
har åstadkommit underverk hvad truppernas be-
väpning angår, men i fråga om våra arsenaler
ha vi mindre: anledning att prisa oss lyckliga.
Det är dock nödvändigt, att vi fylla våra arse-
naler — tillräcklig krigsmateriel, derpå beror
statens välgång. Också är det nödigt, att våra
undersökningar leda till ett praktiskt resultat.
(Bifallsyttringar). Vi måste gå grundligt till
väga. Jag vill derför påyrka tillsättandet af en
undersökningskommission med uppdrag att taga
reda på, i tvilket skick våra arsenaler befunno
sig md krigets början. Vi nåste lära känua,
hvad denna a:grund, som kallus ico, har
kostat oss, och det är äfvenledes af vigt att in-
tet tvifvel, inga misstankar hädanefter behöfva
förefinnas med afseende på statens tjenstemän.
En enda gren af förvalning in har förblifvit
ren och orörd at vinningslystnaden, och det är
mig en glädje att nämna densamma: jag menar
sjöförvaltningen. Här möta vi inga försnillnin-
gar, ingen oordoing, endast redbarhet och ilika
hög grad mannamod... (Frenetiska applåder).
Na till intendentaren. Man:har haft mycket
att lägga idteudentären till fast. Nåväl, bon
kan till en del ursäktas dermed att hon ofta
måst vika för maktspråk, att hennes händer va-
rit bundna... Vi behöfva, mina herrar, civil
kontroll och en kontroll: som är oberoende.
I förbigående egnar hk: dAudiffret några smick-
rande ord åt finans-revisionen: denna lilla tappra
armå, som utmärkts af sin redbarhet, sin omut-
lighet och sitt goda förstånd.. .
Bland anekdoter som hertigen owmtalade må
vi anföra denna enda: Jag frågade en högre
befattningshafvande vid intendenturen, huru det
kom sig att han icke anmält åtskilliga betalnin-
gar, som blifvit gjorda två gånger. — Jo, sva-
rade han mig, jag upptäckte d-t icke, förrän en
tid efteråtoch då af en händelse — Hä, hvad
betyder det? — Jag tänkte, att niottagarie skulle
ångra sig och af egen d-ift återbira hvad de
fått för mycket.
Jag undrar just, mina herrur, huru de perso-
ner se ut som låta betala sig 100,000 frank två
gånger i stället för en och sedan ångra sig.
Taiet slutade sålunda:
När vi se dessa affärsmän utan all heder och
fra, som på ett skamligt sätt sökt ockra på fo-
sterlandets olyckor, och vidare dessa bönder,
som synas ha varit okunniga om att de icke
borde sälja sina Matvarsri främsta ruminet åt
fienden, så Må vi väl fråga, i hvilken skola de
gått, eller ännu snarare i hvilken skola vi böra
skicka dem Detär:i den obligatoriska krigs-
tjenstgöringens stränga skola. (Bitallsyttringar
från alla håll. Ja, ja! Alla, alla utan undan-
tag skola göra krigstjenst! — Storm af applå-
åer, som fortfar en god stund- efter sedan herti-
gen återtagit sin plats).
Hr Lucien Brun, som hirefter får ordet, yr-
kar att den föreslagna undersökningskommissio-
nen måtte blifva densamma som haft i uppdrag
att utlåta sig angående upphandlingarne, och
i hvilken hr dAudiffret är ordförande.
Efter öfvörläggningens slut beslutes enhälligt
att en kommission skall undersöka arsenalernas
tillstånd och civil kontroll öfver krigsförvaltnin-
gen införas. Äfvenledes antages hr Lacien Bruns
förslag.
Hr Paris uppträder härefter och föreslår att
hertig dAudiffrets anförande måtte tryckas och
utdelas i Frankrikes alla kommuner. Hr Target
tr ej nöjd härmed; han vill att det tryckta talet
ekall anslås på husknutarne ochjinföras i Mo-
niteur deg Communes, för att bli riktigt spridt
och kindt.
Allt detta bifalles enhälligt.
Vi anföra till slut ur hertig Pasquiers tal
några yttranden helt och hållet öfverens-
stämmande: med åsigterna hos alla upplysta
män i Frankrike som icke äro bonapartister
— och hvilka visa hver man der i ländet
ger skulden för Kriget: -
sFör att öfvertyga sig om behofvet af uppkö-
pen har -upphandlingskommissionen att börja med
undersökt arsenalernas och förrådernas skick.
Här framställde sig en stor fråga. Hvilka till-
ångar af krigsmateriel egde landet. när. man
örklarade kriget 1870? Eu af de två: antingen
var man öppen och iärlig när man för lagstif-
tande församlingen framlade de nppgifter, som
ledde landet till att företaga detta galna krig);
och --hvart-har-då-den i förslagen uppförda. ma-
terielen tagit vägen? Eller ock voro uppgifterna
ieke ärliga; och hvart har man:då gjort af de
anslag som hvatje år beviljades till landtförsva:
ret: 400 millioner om året och 440 millioner till
förändring af vapnen! :
—
Z