till grundskatternas successiva afskaffande genom deras aflösning och afskrifning 1 före ning. De fleste af första kammarens leda möter i utskottet hade mot detta skrifvelse. förslag reserverat sig, förmenande att regeringens utredniog borde göras i det syfte, huru: vida ieke grundskatterna skulle kunna afskaf fas efter en tid af högst 40 år, under hvilken de till deras nuvarande belopp böra utgå och minst: lo deraf användas till statens behot samt af återstoden bildas ett kapital, hvaraf staten, efter grundskatternas upphörande, kunde draga inkomst. En ganska långvarig debatt utspann sig om detta gamla trätofrö, som i många år varit föremål för representationens öfverläggningar. men först nu inträdt i ett stadium, att det ej längre går för sig att sluta ögat och slå döförat till. Alla talare, utom en enda, hyste åsigter, som närmade sig dem utskottets majoritet uttalat, Ingen meningsskiljaktighet rådde hos dem om det ur statsklokhetens: synpunkt fördömliga uti att längre bibehålla jordens ojemna beskattning, en ojemnhet som, oafsedt sättet för dess tillkomst, hvarom de: flesta jorlinnehafvare nu ej ha någon säker kännedom, ger ständig anledning till missnöje och klagomål samt mångenstädes i väsentiig grad äfven motverkar utvecklingen af landets modernäring. Hvad de som ville reformen egentligen tvistade om var huruvida de sista orden i utskottets förslag skulle bibehållas eller ej. Hr Uhr ansåg klokheten bjuda att icke föreskrifva regeringen någonting i afseende på gättet, utan i detta fall lemna henne fria händer, hvarigenom man hade större förhopping om att reformen kunde mottagas med blida ögon af första kammaren, och denna åsigt delades af hrr Lars Ersson, Sven Nilssön i Österslöf, Liss Olof Larsson och Jöns Pehrsson, I samma riktning talade äfven hr Lars Pehrsson, Det förslag, utskottet afgifvit, förordades deremot i längre eller kortare anföranden af hrr Mankell, Carl 1fvarsson, Olof Larsson i Nasta, Key, Forsbeck, GC. J. Bengtsson, Gunnarsson, Englander, Anders Johansson, Brunberg, Dufva, Sam. Jonsson, Petter Pettersson och Magni. Hr Manner skantz tyckte att man vore väl sträng mot regeringen i fordran att hon redan till nästa riksdag skall ha ett förslag med utredning färdigt. Hvad: sjelfva saken beträffar, så delade talarne den mening som reservanterna uttryckt, till bifall af hvilken hr Johan Bergström förut uppträdt. Hr Gripenstedt var ensam om uttalandet af den mening att grundskatterna icke böra afskaffas, hvarken på det-ena eller andra sättet. Gruändräntorba äro af alldeles samma natur som s-frälseräntorna, skilnaden är endast att enskilda personer tga de-senare, men de förra äro statens egendom; Den orättvisa, som möjligen från början, legat. till grund. för dessa grundräntors Påläggande, hade under seklerna alldeles försvunnit, och ingen skattejordsinnehafvare kan nu med något slags rättighet tala om grund:katternag orättvisa. De ende, som derom kunde föra klagomål, vore de första egarne, men de ha längesedan gått bört och ej till någön lemnat fullmakt att föra deras talan. Sedan dess försiggångoa försäljningar, arfskiften. och hemmansklyfningar ha alldeles utplånat de förhållanden, under hvilka grund: räntörna: tillkommo, och de jorden åtföljande :onera tagas naturligtvis alltid med i beräkning af hvarje omtänksam köpare. Hr Dufva var den talare af motsidan, som följde näst efter hr G., och han upptog dennes anförande punkt efter punkt till begvårände, Han erinrade om att kronan aldrig egt svenska jorden ock således ej heller kunnat bortskänka den eller förbehålla sig någon ränta; detta vore endast undantägsvis fallet, Flertalet af grundskat: terna hade tillkommit på 1600-talet, först såsom bevillning, och sedan blifvit förvandlade till 5. Ek. ständiga skatter, Al fix beskattning är till grundsatsen oriktig och leder under tidernas lopp och med7framtridandet åf nya förhållanden till orättvisor, med hvilka staten ej borde ha något att skaffa. För att emel: lertid. rätt opartiskt och tan passion kunna bedöma den nu föreliggande trågan bör man icke fördjupa sig i det oväsentliga huru gruadskatterna tillkommit och hurudana förhållandeva voro i Sverige när räntor lades på jor den, utan man bör uppställa den frågan: är det under nuvarande förhållanden med statens fördel och välfärd förenligt att bibehålla de ojemt fördelade. grundräntörna; somliga tillkomna genom våld, andra genom list;eller att afskaffa de sökelgamla orättvisorna? Gör man sig möda att utransaka sjelfva sakens nåtut och har man öppen blick tör de förhållanden; som gestalta sigrock taga förm omkring oss, så måste svaret på denna frågas första hälft blifva ja, Men är man på det klara härmed, så måste man ock vara lika bestämd för att gå säkta tillväga vid genomförandet af refor men, på det att icke någon rubbning hvarken af statens normala utveckling eller enskildes eganderättsförhållanden må ega rum. Sedan talaren genom ett räkneexempel gifvit anvisning på ett sätt att genomföra utskottets förslag, hvilket skulle fordra en tid-af40 år, yrkade han bifall till hvad utskottet hemställt. Detta blef ock af kammaren tutän votering bifaliet. TALA ren fr vrh aATAR