till grundskatternas successiva afskaffande
genom deras aflösning och afskrifning 1 före
ning. De fleste af första kammarens leda
möter i utskottet hade mot detta skrifvelse.
förslag reserverat sig, förmenande att regerin-
gens utredniog borde göras i det syfte, huru:
vida ieke grundskatterna skulle kunna afskaf
fas efter en tid af högst 40 år, under hvilken
de till deras nuvarande belopp böra utgå och
minst: lo deraf användas till statens behot
samt af återstoden bildas ett kapital, hvaraf
staten, efter grundskatternas upphörande, kunde
draga inkomst.
En ganska långvarig debatt utspann sig om
detta gamla trätofrö, som i många år varit
föremål för representationens öfverläggningar.
men först nu inträdt i ett stadium, att det ej
längre går för sig att sluta ögat och slå döf-
örat till. Alla talare, utom en enda, hyste
åsigter, som närmade sig dem utskottets majo-
ritet uttalat, Ingen meningsskiljaktighet rådde
hos dem om det ur statsklokhetens: synpunkt
fördömliga uti att längre bibehålla jordens
ojemna beskattning, en ojemnhet som, oafsedt
sättet för dess tillkomst, hvarom de: flesta
jorlinnehafvare nu ej ha någon säker känne-
dom, ger ständig anledning till missnöje och
klagomål samt mångenstädes i väsentiig grad
äfven motverkar utvecklingen af landets mo-
dernäring. Hvad de som ville reformen egent-
ligen tvistade om var huruvida de sista orden
i utskottets förslag skulle bibehållas eller ej.
Hr Uhr ansåg klokheten bjuda att icke
föreskrifva regeringen någonting i afseende på
gättet, utan i detta fall lemna henne fria
händer, hvarigenom man hade större förhopp-
ing om att reformen kunde mottagas med
blida ögon af första kammaren, och denna
åsigt delades af hrr Lars Ersson, Sven Nils-
sön i Österslöf, Liss Olof Larsson och Jöns
Pehrsson, I samma riktning talade äfven hr
Lars Pehrsson, Det förslag, utskottet afgifvit,
förordades deremot i längre eller kortare anfö-
randen af hrr Mankell, Carl 1fvarsson, Olof
Larsson i Nasta, Key, Forsbeck, GC. J.
Bengtsson, Gunnarsson, Englander, Anders
Johansson, Brunberg, Dufva, Sam. Jonsson,
Petter Pettersson och Magni. Hr Manner
skantz tyckte att man vore väl sträng mot
regeringen i fordran att hon redan till nästa
riksdag skall ha ett förslag med utredning
färdigt. Hvad: sjelfva saken beträffar, så delade
talarne den mening som reservanterna uttryckt,
till bifall af hvilken hr Johan Bergström
förut uppträdt.
Hr Gripenstedt var ensam om uttalandet af
den mening att grundskatterna icke böra af-
skaffas, hvarken på det-ena eller andra sättet.
Gruändräntorba äro af alldeles samma natur
som s-frälseräntorna, skilnaden är endast att
enskilda personer tga de-senare, men de förra
äro statens egendom; Den orättvisa, som möj-
ligen från början, legat. till grund. för dessa
grundräntors Påläggande, hade under seklerna
alldeles försvunnit, och ingen skattejordsinne-
hafvare kan nu med något slags rättighet tala
om grund:katternag orättvisa. De ende, som
derom kunde föra klagomål, vore de första
egarne, men de ha längesedan gått bört och
ej till någön lemnat fullmakt att föra deras
talan. Sedan dess försiggångoa försäljningar,
arfskiften. och hemmansklyfningar ha alldeles
utplånat de förhållanden, under hvilka grund:
räntörna: tillkommo, och de jorden åtföljande
:onera tagas naturligtvis alltid med i beräkning
af hvarje omtänksam köpare. Hr Dufva var
den talare af motsidan, som följde näst efter
hr G., och han upptog dennes anförande punkt
efter punkt till begvårände, Han erinrade om
att kronan aldrig egt svenska jorden ock
således ej heller kunnat bortskänka den eller
förbehålla sig någon ränta; detta vore endast
undantägsvis fallet, Flertalet af grundskat:
terna hade tillkommit på 1600-talet, först så-
som bevillning, och - sedan blifvit förvandlade
till 5. Ek. ständiga skatter, Al fix beskattning
är till grundsatsen oriktig och leder under ti-
dernas lopp och med7framtridandet åf nya
förhållanden till orättvisor, med hvilka staten
ej borde ha något att skaffa. För att emel:
lertid. rätt opartiskt och tan passion kunna
bedöma den nu föreliggande trågan bör man
icke fördjupa sig i det oväsentliga huru gruad-
skatterna tillkommit och hurudana förhål-
landeva voro i Sverige när räntor lades på jor
den, utan man bör uppställa den frågan: är
det under nuvarande förhållanden med statens
fördel och välfärd förenligt att bibehålla de
ojemt fördelade. grundräntörna; somliga till-
komna genom våld, andra genom list;eller att
afskaffa de sökelgamla orättvisorna? Gör man
sig möda att utransaka sjelfva sakens nåtut
och har man öppen blick tör de förhållanden;
som gestalta sigrock taga förm omkring oss,
så måste svaret på denna frågas första hälft
blifva ja, Men är man på det klara härmed,
så måste man ock vara lika bestämd för att
gå säkta tillväga vid genomförandet af refor
men, på det att icke någon rubbning hvarken
af statens normala utveckling eller enskildes
eganderättsförhållanden må ega rum. Sedan
talaren genom ett räkneexempel gifvit anvis-
ning på ett sätt att genomföra utskottets för-
slag, hvilket skulle fordra en tid-af40 år,
yrkade han bifall till hvad utskottet hemställt.
Detta blef ock af kammaren tutän votering
bifaliet.
TALA ren fr vrh aATAR