ordet: baklänges; för att fnna likhet inbd oripinaleb Den högmodiga fröken blef vid missumör hela qvällen. Angenäm öfverraskning för en lycklig, nygift man. Att gifta sig med en-vacker qvinna och efter bröllopet komma underfund med att hon jerite bina belag äri sekittning al sktölder, som skola betaläs, är, ;yvärr, ingen nyhet. Men jag har;att berätta något som är mycket trefligare. En ung handtferkate, som bor i närheten af Williamstown, förälskade sig i en flicka från Fitzroy. De vigdes nyligen vid hvarandra och tillbragte de första åtta dagatno efter bröllopet på resor. Derefter återvändö de hem. På morgonen dagen efter hemkorösten sade den rodnande bruden till sin man, att sött de Farit borta öfver en hel vecka, borde han gå omkring till yresgästerna och uppbära hyran för veckanb. Hvilka hyresgäster, min älskling? var svafet. Mina, John; jag har några hus, men jag har aldrig talat om det för dig, af fruktän för tt man skulla säga att du tagit mig till din ustru för mina pengars skull; Den lycklige brudgummen upptäckte nu, att hans hustru, förutom en betyulig summa i kontanta penningar, eger flera gårdar, som afkasta tillsammans omkring 160 rdr i veckan. Jag öfverlemnar åt 1.saren att sjelf tänka sig den föråt Gripe handtvetkarens öfverraskning och glädje. Melbourne Lödder.) En försigtig brudgum, Enligt en berättelse i Morning Post; försiggick nyligen någonting ganska egendomligt i kapellet uti Newbury. En äng landtbrökare ämnade gifta gig, och för att vara säker om Vigseleeremonien skulle aflöpa förträffligt, d. v. s atan några små misstig från kontrahenternas sida, bad han vederbörande prest, att det : högtidliga akten måtte -få repeteras; innan den offentligt uppfördes. Härtill gaf prestmannen sitt bifall, och ett !par dagar före den för bröllopet utsatta dagen sammanträdde landtbrukaren och hans fästriö samt presten i kapellet, hvarest vigselceremonien från börjat till skit repeterades. Också har man icke hört annat in att allt sedan gick bra på den verkliga bröllopsdagön: . En elowns ändalykt, Et i hög grad tragiskt -sjelfmiord egde nyligen rum i Paris. Sjelfmördaren var en clown vid namn Joseph: Denis, som vanligen kallades Kognak. Han spelade pajazzo i ett sällskap af krivgvandrande jonglörer, som gaf föreställningar i trakten kring Paris. Han förde alltid sin dotter med sig och trots sin sociala ställning Uppfostrade hån henve på det hederligaste sätt, och Kan ville aldrig-tiilåta henne framträda -. Stiljän, För sex måndadör sedan försvann on plötsligt och underrättade i en biljett sin fader, ätt han icke skulle söka efter henne. Den stackars mannen var nära att förlora förståndet af sorg, och i öfver en månad ville han icke uppträda ioför publiken. Slutligen tvang nöden honom -att återtaga sitt gamla yrke, och han erhöll plats vid ett nytt jongiörsällskap. Då hån en afton som -: vanligt gjorde konster för publiken, inträdde på åskå dareplatsen ett elegant klädt fruntimmer i sällskap med flera unga herrar och satte sig på första bänken. Ilan igenkände sin dotter. — God afton, pappa! ropade hon fräckt mot honom. — Och nu, mina ärade damer och herrar, fortsatte clownen, hvilkön låtsadö som om han ingenting hört, nu är föreställningen slut och jag springer bort för att dränka mig. Alla åskådarne utbrusto i skratt. Ett par dagar senare uppfiskade man den stackars olownens lik ur Seinen.