ev
höll han dem stången... Men .uppmanad af sin
hustru, som var mer angelägen att rädda bar-
nets lif än sitt eget, tog han sin son på ar.
men och flydde genom bakporten ur huset.
Rowland och, hans följeslagare satte genast
efter honom, utan att bry sig om ladyn, som
fick återhemta sig bäst hon ville. De följde
flyktingens. spår ända till Myntet, men, likt
hundar: som förlorat väderkornet, sågo-de här
rofvet gå sig ur händerna. Ladyn hade emel-
lertid kommit efter, men skrämd af sina hämd-
giriga slägtingars. hotelser, vågade hon ej upp-
söka sin man för att ej rödja hans tillflykts-
ort, ehtru hon visste ått han var gömd på
taket af just samma hus som hans fiender
genomsökte. En person. som kände en hemlig
utgång från detta ställe hjelpte sedan Darrel
att. komma undan och fick af honom vid det
tillfället en handske till åminnelse. Denna
handske är ännu i: bebåll. Aliva, som ville
följa efter sin man samma väg, gjorde dervid
ett olyckligt ifall, och blef af sir Cecil bort-
förd från stället i ett tillstånd af fullkomlig
sanslöshet. Man ansåg henne först vara död,
men hon öfverlefde den, beklagliga händelsen,
eburu hon aldrig återvann sin förra helsa och
krafter. Emellertid blef Rowland af samme
person som hade hjelpt Darrel att få ett kort
försprång på sin flykt underrättad hvart han
tagit vägen, och Rowland jemte Davies och
en annan tjenare skyndade att förfölja honom
på nytt. Både flyktingen och de som jagade