- MLÅV —-—-—
— Hans namn, säger jag! — hans namn?
dundrade riddaren.
Och han blottade i detsamma sitt svärd.
Lady Trafford uppgaf ett anskri af fasa
och svimmade. När hon återkom till sans-
ning fann hon att hennes bror hade lemnat
rummet och att hon var omgifven af sin qvin-
liga betjening. Det första hon gjorde var att
låta tillkalla allt sitt tjenstfolk och gifva be-
fallning att man skulle laga allting i ordning
till hennes afresa så att hon kunde genast
lemna London och begifva sig till Lancashire.
— Nu i natt, mylady? fördristade sig en
gammal trogen tjenare att fråga.
— Nu genast, Hobson, svarade lady Traf-
ford; så snart vagnen kan bli framkörd.
— Den skall stå utanför porten inom tio
minuter. Har mylady något mer att befalla?
— Nej, ingenting. Jo, vänta! detär något
jag vill att ni skall göra. Tag det här skrinet
och sätt det sjelf i vagnen. — Hvar är sir
Rowland?
— I biblioteket, mylady. Han har gifvit
befallning att ingen menniska får störa honom.
Men det är en karl i stora salen, som vill
tala med honom, och som inte låter afvisa
sig. Det är en ganska kuriös karl med ett
högst besynnerligt utseende.
— Godt, Hobson. Förlora nu inte ett ögon-
blick.
Den gamle tjenaren bugade sig, tog skrinet
och gick.