MLÅV —-—-— — Hans namn, säger jag! — hans namn? dundrade riddaren. Och han blottade i detsamma sitt svärd. Lady Trafford uppgaf ett anskri af fasa och svimmade. När hon återkom till sansning fann hon att hennes bror hade lemnat rummet och att hon var omgifven af sin qvinliga betjening. Det första hon gjorde var att låta tillkalla allt sitt tjenstfolk och gifva befallning att man skulle laga allting i ordning till hennes afresa så att hon kunde genast lemna London och begifva sig till Lancashire. — Nu i natt, mylady? fördristade sig en gammal trogen tjenare att fråga. — Nu genast, Hobson, svarade lady Trafford; så snart vagnen kan bli framkörd. — Den skall stå utanför porten inom tio minuter. Har mylady något mer att befalla? — Nej, ingenting. Jo, vänta! detär något jag vill att ni skall göra. Tag det här skrinet och sätt det sjelf i vagnen. — Hvar är sir Rowland? — I biblioteket, mylady. Han har gifvit befallning att ingen menniska får störa honom. Men det är en karl i stora salen, som vill tala med honom, och som inte låter afvisa sig. Det är en ganska kuriös karl med ett högst besynnerligt utseende. — Godt, Hobson. Förlora nu inte ett ögonblick. Den gamle tjenaren bugade sig, tog skrinet och gick.