km a
En äktenskaplig tragedi.
Måndagen den 22 april uppfördes ett förfärligt
skådespel uti ett af de folkrikaste qvarteren i
Paris. Omkring kl. 4 e. m. visade ig plötsligt
en qgqvinna med utslaget hår uti ett fönster i
sjette våningen af huset nr 14 vid rue des Eeo!es,
ropande:
— Hjelp, hjelp! Jag är mördad!
Tvenne till brandkåten hörande personer, som
befunno sig på ett utskänkningsställe, beläget
midt emot n? 14, nemligen herrar Delval och
Victor Grandjean, varseblefvo qvinonan och, fat-
taede hvar sin sabel, sprungo de upp i huset,
ropande åt portvakten att han skulle följa dem.
De anlände till en dörr i sjette våningen,
hvarå lästes namnet D... Från det härinnanför
belägna ruminet hördes qväfda rop:
pra! -.. Jag dör!
Hrr Delval och Grandjean, till hvilka äfven
tyenne poliskonstaplar slutit sig, försökte förglif-
ves slå in dörrea. Portvåkten skyndade då ned
till sin bostad och kom tillbaka med ett verk-
tyg genom hvilket man lyckades uppbryta låset.
n fasaväckande syn tedde sig för männens
blickar, då de inträdde i rummet. En qvinna
vid ungefår 22 års ålder, en ganska vacker bru-
hett, låg på golfvet uti en pöl af blod.
- Hjelp! suckade hon. Han har dödat mig!
Man skyndade sig att upplyfta henne och lägga
henne på sängen. Hon var sårad I bröstet och
venstra låret med en värja Vapnit, som mö
dåren begagnat, låg äfven kastadt på golfvet.
Offret fördes genast till närmaste sjukhus, un-
der det vederbörande poliskommissarie vidtog
åtgärder för den brottsliges äipptäckande.
.
Redan den 24 april är slöjan lyftad af denna
hemlighet, Gåzette des Tribunaux innebåller
följande utförliga tedogörelsö för dramat vid
rue des Ecolest:
Sedan någon tid tillbaka har en brottslig för-
bindelse egt rum mellan hr Sylvain de P...,
anställd vid Seine-prefektoren, och en ung fru på
2 år, Denise D..., gift för ett par år sedan
med hr grefve Arthur D... Kärleksmötena ha
hållits hos en viss herr Dutertre, s8om bebor ett
rum sex trappor upp i huset nr 14 vid rue des
Ecoles.
I förrgår bade grefve D... blifvit förvissad
om att hans hustru begifvit sig till nämda hus, och
snart infann han sig der sjelf, tillsägande åt
portvakten att denne skulle visa honom vägen
till herr Dutertres tum; han visste nemligen,
sade han, att han der skulle träffa en af sina
vänner, till hyilken han hade ett angeläget tele-
gram att fråmlemna. Portvakten tvekade ett
ögonblick, hvarefter han uppfyllde grefvens be-
gäran. Så snart denne kommit till herr Duter-
tres dörr, bultade han hårdt på densamma och
ropade sin hustrus namn med hög röst.
Unge de P... hör den äkta mannens stämma
och beslutar, på uppmaning af grefvinnan, att
taga till flykten. Det fiöns ingen annan utväg
för honom än att genom fönstret klifra ut på
husets tak samt att med lifsfara krypa längs ef-
ter takrännan till ett närliggande vindsfönster,
hvarigenom han kommer in i ett hus vid rue
des Bergardins. Knappt har han emellertid lem-
nat hr Datettres kammare förrän grefvinnan D...
öppnar dörren och hennes man inträder. .
Hvad försiggick nu mellan de båda makarne?
Det är svårt att bestämdt säga detta. FBfter att
på ett lifligt sätt ha gifvit uttryck åt sin harm
och förbittring, ryckte grefven up) en uti Hans
Promenadkiipp gömd värja och tilltogade: sin
maka åtskilliga stygn i-armen samt i bröstet,
magen och ena låret. Grefyvinnan D... föll ba-
dande i sitt blod, och hennes man gick ut ur
fummet samt läste igen dörren och tog nyckeln
med sig.
Han styrde kosan direkte till kyrkan Saint-
Nicolas-du-Chardonnet, frågade efter en prest och
bad denne besöka en qvinna, som has säde ligga
för döden i huset nr 14 vid rue des Ecoles, för
ätt skänka henne religionens tröst i hennes sista
stunder. Derpå gaf han sig sjelf fången, öppet
erkännande det brott han nyss föröfvat.
Emellertid hade grefvinnan D..., efter att en
stund ha varit afsvimmad, återvupnit sansen och
haft nog styrka att släpa sig fram till fönstret
samt resa 3ig upp och ropa på hjelp. Hennes
rop blefvo snart hörda, och ifrån alla närlig-
gande qvarter sammanströmmade folk till huset
or ns
Poliskommissarien Compåre, som genast blifvit
underrättad om saken, hade i största hast infon-
sig i hr Dutertres bostad. När han anlände
dit, låg grefvinnan nistan-liflös på golfvet och
kunde knappast gifva något svar på de frågor,
som: han ställde till henne.
En läkare ankom också till stället; han var
ditsänd af grefye Di... för att sköta den sårade,
hrilköös tillstådd likväl befanns vara i det när-
maste tappar, Hån förbaod henne och lät föra
henne till ett sjukbus, hvarvid hoa åtföljdes af
en ofantlig menniskobop, som ryktet om den
tragiska händelsen lockat till rue des Ecoles.
Under det att allt detta tilldrog sig, hade den
unge de P... skyndat att uppsöka sin vån herr
Dutertre i Seine-prefektens expedition, för att
underrätta honom om den obehagliga öfverrask-
ningen. Herr Dutertre begaf sig genast hem och
fann sitt rum bevåkadt af polis. Sjelf arreste-
rådes han, men frigafs efter några timmar, se-
dan han undergått förhör.
.
.
Under en hel vecka talade parisarne knapt
om annat än denna händelse och utstyrde den
med romantiska motiver. Den unga frun; sade
man, hade som: flicka älskat den unge mannen,
ar de Precorbin, och varit förlofvad med honom,
nen sligten hade tvungit henne att gifta sig
aed den rike grefve Dubourg.: Två och ett
Ift år derefter hada hon -ätersett sin fordne