delar komme att betala de skatter, som ersatte grundskatterna. Hvad den öfriga tjerdedelen beträffar, så antager jag att det väl finnes anspråk från andra samhällsklassers sida, som kunna tillfredsställas så, att de finge ersättning för den på dem fallande fjerdedelen. Jag vågar sålunda påstå, att ett successive eftergifvande af grundskatterna ganska väl låter tänka sig utan oriättvisa mot andra samhällsklasser och utan någon våda för statsmaskinens jemna gång, allt under förutsättning att den så ofta upprepade, men ej fullt så ofta iakttagna regeln den största sparsamhet skall iakttagas blefve en sansing, så att man ej äflas att skaffa sig utgifter i samma mån som inkomsterna ökas. 2:0 säger man: Staten bör ej afhända sig en viss och säker inkomst och ställa sig på ovissa bevillningar. Detta är en sats, som kunde haft någon betydenhet på de tider, då de styrande och de styrde utgjorde tvenne, så att säga, mot hvarandra fiendtliga makter. Nu deremot, då allt mer och mer sjelfstyrelsens grundsatser blifva gällande, lärer det väl ej vara af någon särdeles stor betydenhet, om en ringa del af statsinkomsterna kunna bibehållas oberoende af representationen, då i alla fall den öfvervigande största delen är beroende af representationens bifall eller afslag för dagen. Den regering, som här i landet ville försöka att ställa sig uteslutande på basis af grundskatter och fasta räntor, oberoende af representationens bevillningar, skulle väl ej få så särdeles långt lif. 3:0 säger man: Ett eftergifvande af grundskatterna är att beträda en revolutionär väg. Ett dylikt påstående är liktydigt med att beskylla såväl den gamla och den närvarande representationen som ock regeringen att vara revolutionärer, emedan alla tre dessa statsmakter hafva redan börjat beträda denna väg. Under den gamla representationen eftergafs år 1840 mötesoch passevolansafgiften, uppgående till 186,669 rdr rmt, samt lagmansoch häradshöfdingerän tan, utgående med 12 rdr b:ko för hvarje mantal, äfvensom sterbhusafgiften, 83,000 rdr rmt. Vid 1863 års riksdag upphäfdes qvarnräntan, ut;örande 150,000 rdr rmt. Dessutom eftergafs en lel mindre skattetitlar och började tackjernstionde och hammarskatt att minskas. Den nya representationen har som bekant genom penningeförvandlingen af grundskatterna eftergifvit cira 300,000 rår, och slutligen har regeringer i nu föreliggande kungl. proposition föreslagit eftergifvande af bergverkstionde. Det kan sålunda ej bestridas, att såväl gamla och närvarande representationen som ock regeringen redan betridt vägen af att successive eftergifva grundskatterna och att denna väg sålunda väl ej får anses som govolutionär. För min del synes det mig som om den vägen snarare vore revolutionär, hvilken beträdes af dem, som genom att vilja behålla dessa skatter alltjemt ställa de skilda sambällsklasserna emot hvarfnira. Sedan jag nu genomgått de vigtigaste punkterna af motståndarnes argumenter, återstår att göra ett bestämdt yrkande. Det är emellertid ej så lätt att formulera ett sådant, ty jag inser mer än väl, atti sjelfva verket frågan om indeluiugsv.rket och grundskatterna bör afgöras gemensamt, och att frågan sålunda har vita större dimensioner, in att dess lösning kan rymmas inom ramen af en enskild representants motion. Jag hyser derföre inga andra anspråk på resultaten af mitt yrkande, än att det möjligen skulle kunna gifva anledning till en hemställan från representationen till regeringen att dem måtte taga frågan om indelningsverket och grundskatterna i gemensamt öfverviigande, och jag är glad öfver alt mitt yrkande för dagen dels står i nära öfverensstiimmelse med det yrkande som inom grundskattskomitn gjordas af landshöfdingen Charpentier, nvilken väl får anses som en anktoritet i kamerala irenden, och dels är en konsegqvent utveckling af denna herr landshöfdingen Charpe ntiers reservation. På grund af hvad jag anfört, får jag sålunda, under anhållan om remi38 till statsutskotet, väcka följande motion: 1:o att de ur svenska jorden utgående grundräntor och kronotionde, som öfverstiga en half procent af hemmanets eller ligenhetens senaaste taxeringsvärde, må eftergilvas genom det öfverskjutande räntebelsppets afskrifning under tjugu år, med en tjugondedel om året samt beräkning af senasto penningeförvandling. 2:0 att de grundräntor och kronotionde, som understiga en half procent af hemmanets eller lägenhetens senaste taxeringsvärde, må eftergifvas, i den mån och på de vilkor och tider, som stateus tillgångar i ötrigt sådant medgifva. KOSTEN TENSTA TTT NRAlmerA .. L ARI toMYVIilPTPER