delar komme att betala de skatter, som ersatte
grundskatterna. Hvad den öfriga tjerdedelen be-
träffar, så antager jag att det väl finnes anspråk
från andra samhällsklassers sida, som kunna till-
fredsställas så, att de finge ersättning för den
på dem fallande fjerdedelen. Jag vågar sålunda
påstå, att ett successive eftergifvande af grund-
skatterna ganska väl låter tänka sig utan oriätt-
visa mot andra samhällsklasser och utan någon
våda för statsmaskinens jemna gång, allt under
förutsättning att den så ofta upprepade, men ej
fullt så ofta iakttagna regeln den största spar-
samhet skall iakttagas blefve en sansing, så att
man ej äflas att skaffa sig utgifter i samma mån
som inkomsterna ökas.
2:0 säger man: Staten bör ej afhända sig en
viss och säker inkomst och ställa sig på ovissa
bevillningar. Detta är en sats, som kunde haft
någon betydenhet på de tider, då de styrande
och de styrde utgjorde tvenne, så att säga, mot
hvarandra fiendtliga makter. Nu deremot, då
allt mer och mer sjelfstyrelsens grundsatser blifva
gällande, lärer det väl ej vara af någon särde-
les stor betydenhet, om en ringa del af stats-
inkomsterna kunna bibehållas oberoende af re-
presentationen, då i alla fall den öfvervigande
största delen är beroende af representationens
bifall eller afslag för dagen. Den regering, som
här i landet ville försöka att ställa sig uteslu-
tande på basis af grundskatter och fasta räntor,
oberoende af representationens bevillningar, skulle
väl ej få så särdeles långt lif.
3:0 säger man: Ett eftergifvande af grundskat-
terna är att beträda en revolutionär väg. Ett
dylikt påstående är liktydigt med att beskylla
såväl den gamla och den närvarande represen-
tationen som ock regeringen att vara revolutio-
närer, emedan alla tre dessa statsmakter hafva
redan börjat beträda denna väg. Under den
gamla representationen eftergafs år 1840 mötes-
och passevolansafgiften, uppgående till 186,669
rdr rmt, samt lagmans- och häradshöfdingerän
tan, utgående med 12 rdr b:ko för hvarje man-
tal, äfvensom sterbhusafgiften, 83,000 rdr rmt.
Vid 1863 års riksdag upphäfdes qvarnräntan, ut-
;örande 150,000 rdr rmt. Dessutom eftergafs en
lel mindre skattetitlar och började tackjerns-
tionde och hammarskatt att minskas. Den nya
representationen har som bekant genom pennin-
geförvandlingen af grundskatterna eftergifvit cir-
a 300,000 rår, och slutligen har regeringer i nu
föreliggande kungl. proposition föreslagit efter-
gifvande af bergverkstionde. Det kan sålunda
ej bestridas, att såväl gamla och närvarande re-
presentationen som ock regeringen redan betridt
vägen af att successive eftergifva grundskatterna
och att denna väg sålunda väl ej får anses som
govolutionär.
För min del synes det mig som om den vägen sna-
rare vore revolutionär, hvilken beträdes af dem,
som genom att vilja behålla dessa skatter allt-
jemt ställa de skilda sambällsklasserna emot hvar-
fnira.
Sedan jag nu genomgått de vigtigaste punk-
terna af motståndarnes argumenter, återstår att
göra ett bestämdt yrkande.
Det är emellertid ej så lätt att formulera ett
sådant, ty jag inser mer än väl, atti sjelfva ver-
ket frågan om indeluiugsv.rket och grundskat-
terna bör afgöras gemensamt, och att frågan så-
lunda har vita större dimensioner, in att dess
lösning kan rymmas inom ramen af en enskild
representants motion. Jag hyser derföre inga
andra anspråk på resultaten af mitt yrkande, än
att det möjligen skulle kunna gifva anledning
till en hemställan från representationen till re-
geringen att dem måtte taga frågan om indel-
ningsverket och grundskatterna i gemensamt öf-
verviigande, och jag är glad öfver alt mitt yr-
kande för dagen dels står i nära öfverensstiim-
melse med det yrkande som inom grundskatts-
komitn gjordas af landshöfdingen Charpentier,
nvilken väl får anses som en anktoritet i kame-
rala irenden, och dels är en konsegqvent utveck-
ling af denna herr landshöfdingen Charpe ntiers
reservation.
På grund af hvad jag anfört, får jag sålunda,
under anhållan om remi38 till statsutskotet, väcka
följande motion:
1:o att de ur svenska jorden utgående
grundräntor och kronotionde, som öfverstiga
en half procent af hemmanets eller ligen-
hetens senaaste taxeringsvärde, må eftergil-
vas genom det öfverskjutande räntebelsppets
afskrifning under tjugu år, med en tjugonde-
del om året samt beräkning af senasto pen-
ningeförvandling.
2:0 att de grundräntor och kronotionde,
som understiga en half procent af hemma-
nets eller lägenhetens senaste taxerings-
värde, må eftergifvas, i den mån och på de
vilkor och tider, som stateus tillgångar i öt-
rigt sådant medgifva.
KOSTEN TENSTA TTT
NRAlmerA .. L ARI toMYVIilPTPER