—— ANV
lika motståndare föll omkull, så lång han var,
på golfvet.
— Hit med handklofvarne, Blåskinn! ropade
han åt denne, som nu först började hemta sig
efter det döfvande slag han erhållit och för-
sökte resa sig upp. Qvickt;, för hin i våld;
annars få vi aldrig håll på honom!
— Mord! skrek fru Wood med den mest
skärande stämma.
— Här är en pistol! ropade Thames och
skyndade att bemäktiga sig det andra af Blå-
skinns skjutgevär, som denne hade släppt vid
det slag han fått af Kneebone. Skall jag
skjuta honom? frågade han och sigtade på
Jonathan.
— Ja, ja, sätt pistolen i örat på honom,
skrek fru Wood; det är det säkraste!
— Nej, ge den åt mig, sade Wood, ryckte
pistolen från gossen och rusade till andra än-
dan af rummet, der han: ställde sig med ryg-
gen emot dörrn. Jag skall snart bringa denna
sak i ordning. Jonathan Wild! tillade han
med hög röst; jag befaller er att lemna er
fånge fri.
— Det skall jag göra, svårade Jonathan,
som emellertid hade med Blåskinns tillbjelp
lyckats att sätta handklofvar på klädeshand-
laren; så snart jag får herr Walpoles befall-
ning derom — men icke förr.
— Vill ni underkasta er följderna då?
— Mycket gerna!
— I sådant fall häktar jag er och er med-