SSUSVAS MYSA SASfUIART FIS VERDE Stockholms-Nyheter. Tisdagen den 30 april 1872. Årets 121:sta dag. Återstå 245 dagar. Solen går upp kl. 4,6, ned kl. 7,50. Dagens längd: 15 t. 44 min. Månen går upp kl. 3,11 f. m. Namn: Mariana (Marianne), sammandraget af Maria och Anna (se den 28 februari och 9 december). — Mariana är ett bland hertiginnan af Östergötlands namn. Den 30 april kallas vanligen ValborgsmässeAfton, aftonen före Valborgsmässan (den 1 aj). På Valborgsmässe-afton brukas ännu i flera trakter af riket att upptända eldar på höjderna eller kring de vidsträckta slitternd allt efter hvad läget bjuder, och nära hela nåtten igenom ropas och skrias, aflossas skott och blåses i lurar och Horn, under det man allt emellanåt svänger sigi dansens ringar. Detta bruk har utan tvifvel ända från äldsta tiderna tillbaka haft till ändamål att bortskrämma rof djuren från boskapen, som denna dag för för sta gången på året släppesi vall. Några fornforskare vilja i selen med eldarne hos oss se efterbildningen af en hednisk fest på Blockhus-berget i Tyskland, hvilken firades denna natt: då kristendomen införts, tattes vakt kring berget, men folket utklädde sig till djeflar och troll, skrämde soldaterna och kommo så dit upp. (Derifrån tron på trollpackornas blåkullafärder). Andra vilja i dessa eldar se en qvarlefva af en fordna tiders sol-dyrkan, en fest till den lifvande majsolens ära, I Upsala hafva studenterna för sed att denna dag klockan 9 om aftonen upptåga på slottsbacken och der afsjunga åtskilliga vårsånger, en återhelsning till det hurrande folket omkring de utefter Fyrisvall flammande eldarne. Från slottsbacken marschera de ned till stora torget, fatta i ring och svänga så omkring till ;långt in på natten, hvilken dock numera förnämligast tillbringas kring de festliga punschbålarne på nationssalarne. Valborgsmässe afton är i vissa fall ett slags förspel eller början till de allehanda plägseder, hvarmed maj månad inviges, Så brukades t. ex, i Skåne och äfven i andra landsbygder att på denna afton sjunga Maj i by. Drängarne i byn samlades mangrant och gingo omkring sjungande från gård till gård, ledsagade af byns spelman, som med sin fiol ackompanjerade deras sång. Maj visan innehöll en önskan om ett godt och fruktsamt sommarväder, ymnig årsväxt, timlig och andlig välsignelse m. m. Vid sista versen blottades alla hufvuden och blicken riktades mot höjden, Spelmannen föll nu in i en annan takt och en annan melodi, hvarpå ett rimmadt fadervår afsjöngs. Derpå bugade sig sällskapet, önskade god natt och aflägsnade de sig. Kriogvandriogen varar ofta hela natten och slutades ej förrän om morgonen. På sista stället sjöngo de sig in, d. v. s. att deras blifvande gommarlag skulle derstädes börja. Märklija händelser den 30 april, 1524: afled Bayard, riddaren utan fruktan och utan fläck. 1638: stupade romersk-tyska riketsryktbara härtörare Tilly i slaget vid Lech, 73 år gammal. 1693: installerades kyrkoherden Anders Bonander. Holmberg, i sin Bohusläns Hist. och Beskr. d. 3, s. 284, berättar denna karakteristiska tilldragelse sålunda: Bonander var förut slottsprest vid Carlstån. Hans förtjenster som sångare, hvilka Carl XI lärt känna vid ett korum på Bohus 1693, skola hafva förskaffat honom det då lediga Hjertums pastorat, hvilken befordran likväl så misshagade egaren af Ström att denne uppviglade allmogen emot sin nye kyrkoherde. Missnöjet gaf sig luft på installationsdagen. Då Bonander nemligen uppträdde på predikstolen, rusade hela församliogen ur kyrkan. Euadast en gammal bonde återvände; och då den häpne presten yttrade sin fägnad öfver att ibland sin oefterrättliga hjord finna åtminstone en, som icke föraktadg Guds ord, svarade bonden helt kort: AÅh, bia mans till je fått mi lufva igen — je ska inte bli gammel här! och gatte sedan ut efter de andra. Men Carl XI, som icke riktigt förstod att uppskatta värdet af dylika opinionsyttringar, lät 80 Hjertums-bönder för omaket springa tredubbelt gatlopp på Bohus. Det bästa förhållande uppstod likväl sedan emellan Bonander och hans åhörare.