sammanträder i dag tisdag den 30 april 1872
kl. Tio (10) förmiddagen.
—— srOrmsmmmsmsrrmn
Den bekante riddarhustalaren Ludvig Jo-
hansson Boije fällde en gång för mer än
trettio år sedan det ofta citerade yttran-
det: Jag tackar Gud att jag för hvar dag
blifvit klokare.4 Detta uttryck har seder-
mera ständigt begagnats till motto af dem,
som saknat egen öfvertygelse och hvilka i
följd deraf lämpat sina uttalanden efter om-
ständigheterna.
Det förefaller oss som det nuvarande Af-
tonbladet alltid borde begagna detta yttrande
som måtto öfver sina artiklar; åtminstone
borde det ha stått öfver dess artikel för
sistlidne fredag, deri bladet söker ge all-
mänheten förklaring öfver sitt beteende i
frågan om mantalspengarne. Att först med-
dela väl skrifna artiklar i ämnet, hvari på
ett bindande sätt utvecklades att statsut-
skottets pluralitet handlat i öfverensstäm-
melse med gällande grundlag, och sedan,
utan att någonting nytt passerat, utan att
någon grundlagsparagraf blifvit åberopad
som Aftonbladet icke bort känna förut, innan
det på ett så decideradt sätt, som skedde,
intagit sin ställning till frågan, att sedan,
säga vi, slå reträtt och direkte öfvergå på
motståndarnes sida, det förefaller något väl
starkt, äfven för dem, som under senare
åren vant sig vid Aftonbladets besynnerliga
hållning, att ej begagna något annat ut-
tryck. : Det hjelper icke det ringaste upp
saken att tala om sina demokratiska sym-
patier, då man i både ord och handling
för öfrigt ställer sig på byråkratiens sida.
Emellertid har Aftonbladet i den här an-
tydda artikeln fällt ett yttrande, på hvil-
ket vi så mycket heldre skynda att taga
fasta, som det snart skall visa sig med hur
pass ståndaktighet det nu varande Aftonbla-
det vill hålla på sina demokratiska sym-
patier4. Tilningen säger nemligen: lIakt-
tagandet af hvad som är bestående och gäl-
l.:rde rätt är oss alltför vigtigt att våra
sympatier skulle kunna få göra något in-
trång på eller maka undan den på utveck-
ling grundade öfvertygelsent. Då nu detta
yttrande fälles i sammanhang med en upp-
lysning, att den skedda utredningen öfver-
tygat Aftonbladet att gemensam votering
om mantalspengarne ej borde ega rum efter
våra grundlagars nuvarande lydelse, så vilja
vi antaga att vår stora kollega haft all-
var med detta sitt yttrande och att hon
verkligen blifvit öfvertygad om att vår
grundlag i sitt nuvarande skick icke tillåter
gemensam votering om de ordinarie inkom-
sterna. Å
Men det skall nu bli af största intresse
att se med hur pass sympati tidningen, se-
dan hon förut godkänt grundsatsen att re-
presentationen, i följd af svenska folkets
urgamla rätt att sig sjelf beskatta, äfven
bör på vanligt sätt bestämma om inkom-
sterna, kommer att följa hr Liss Olof Lars-
sons motion, hvilken just afser att ur grund-
lagen borttaga all tvetydighet i förevaran-
de fall. Härigenom skall äfven pröfvas
allvaret med följande yttrande i nämnde
artikel: CTrogna vår demokratiska grund-
uppfattning skola vi med nöje se om landt-
mannapartiet eller hvilka andra fraktioner
som helst omfatta ett eller annat sträfvande
och yrkande, som afser ett verkligt fram-
åtskridande i sannt demokratisk riktning.
Det torde ej kunna bestridas att hr Liss
O. Larssons motion går just i den riktnin-
gen, eller att åt den demokratiska sidan af
representationen bereda större inflytande än
åt den byråkratiska. Om det nu visar sig
att Aftonbladet antingen alls icke eller också
endast lamt understödjer denna motion, så
lärer det väl för den politiskt tänkande all-
mänheten icke bli svårt att bedöma halten
af tidningens vare sig CsympatierX för eller
Cgrunduppfattning af de demokratiska sträf-
vandena.
Om det skulle visa sig — ingenting är i
det hänseendet omöjligt — att Aftonbladet
beträffande denna motion låter öfvertyga sig
af den sakligt bindande argumentation,
som i sinom tid utan tvifvel af våra rätts-
lärda kommer att framställas; månne man
icke då äfven skulle kunna antaga att bla-
dets demokratiska sympatier och grundupp-
fattning blifvit så betänkligt rubbade, att
det vore så godt med ens hissa upp den
byråkratiska fanan. Tidningen behöfde då
ej vidare den ena dagen urskulda sig inför
demokratien och den andra inför byråkra-
tien, utan kunde jemt och ständigt vara sina
verkliga vänner och beskyddare till behag.
Detta skulle unvpeabarligen undanrödia från