tumstocken, som hängde på ömse sidor om
spiseln, så föll Salomon i förtjusning öfver
samma föremål. När herr Jackson fästade
sin uppmärksamhet på en äkta ostindisk por-
slinsservis, som stod framsatt på en stor lac-
kerad bricka, så hade herr Smith aldrig sett
någonting så vackert. Och när slutligen Jere-
mias, efter att hafva med djerfva och oför-
synta blickar betraktat fru Wood en lång
stund, gjorde tecken och vinkar åt herr Knee-
bone, så blef hans oförskämdhet på det noga-
ste efterapad af Salomon; hvarpå alla tre ut-
brusto i ett gapskratt. Fru Woods förvåning
och harm stegrades med hwart ögonblick. Så-
dana friheter af sådant folk kunde omöjligt
fördragas. Hennes tålamod var nära sitt slut.
Men oaktadt hennes med blickar och åtbörder
så tydligt uttryckta missnöje, gjorde herr
Kneebone icke det ringaste för att återhålla
sina följeslagares otidiga munterhet, utan syn-
tes snarare uppegga dem till nya oskicklig-
heter. Sålunda fortfor fru Wood att vredgas,
och den värda trion att gapskratta i flera mi-
nuter, utan att någon af dem sjelfva visste
hvarföre; till dess sällskapet ökades med herr
Wood, klädd i sina helgdagskläder och med
sina dyrbaraste skospännen. Utan att fråga
efter orsaken till den allmänna Jlustigheten,
eller ens efter namnet på sina gäster, tog
gnickaren dem i hand, den ena efter den an-
dra, klappade herr Kneebone vänligt på axeln,