Muhammedanernes himmel och
helvete.
I Leipzig har utkommit ett arbete af ovan-
lig art, nemligen en af den lärde rabbinen vid
Göteborgs mosaiska församling, dr M. Wolff,
utgifven öfversättning af en arabisk handskrift,
som innehåller den muhammedanska läraus
tankar om de yttersta tingen, d. ä. lifvet efter
döden. — Arbetet kallas: Muhiamedanische
Eschatologie och de handskrifter, hittills oat-
gifna, som här blifvit lagdå i dagen, finnas
dels i Leipzig, dels i Dresden. Jemte den
arabiska texten och öfversättningen innehåller
arbetet en mängd af kritiska anmärkningar i
noter.
I förordet angifver dr Wolff värdet och
betydelsen af denna skrift. Den är ett bidrag
till folkens olika uppfattning om odödlighe-
ten och deras psykologiska ståndpunkt, med
särskild hänsyn till den muhammedanska an-
dan. Af dina böjelser, har du, o menska,
gjort dina gudar — säger en gammal grekisk
författare, och denna sats har här sin fulla
tillämpning.
Vidlyftiga beskrifningar förekomma om hel-
vetet, med dess eviga eld, så att här är myc
ket att lära äfven för de svafvelpredikanter,
som eljest äro hemmastadda i dessa nejder.
Gabriel sade till Muhamed: helvetets glöd
är så stark, att om ett glödande kol ur hel-
veteselden, af ett knappnålshufvuds storlek,
lades på jorden, skulle alla jordens invånare
af hettan råka i brand, Öm en af helve-
tesinvånarnes klädningar upphängdes mellan
himmel. oeh jord, skulle verldens invånare dö
af hettan och den grufliga lukten. — Här
nämnes dock ickö något om svafvel, men det
heter sedermera, att brännmaterialet i hel-
vetet är jernmalm, likasom att den dryck,
som der bestås, är glödhett vatten och etter;
kläderna äro (korta) eldkläder.
Det är emellertid skäl att lemna helvetet,
sådant det vidlyftigt beskrifves af den arabiske
författaren, för att öfvergå till paradiset, hvars
bredd är så stor som himmelens och jordens
bredd, men: hvars längd ingen känner utom
Gud. På uppståndelsens dag sjunka de sju
himlarne och de sju jordarne i paradiset, hvars
trädgårdar hafva hundra trappsteg, hvarje steg
femhundra års väg, Dit in leda åtta gyllene,
med ädelstenar sirade portar. Här rinna ströra-
mar af vatten, mjölk, honung och vin. Och
här mötas de troende af Huris, hvars ben
bestå af välluktande saffran, nedre kroppen
af moskus och den öfre af ambra; från nacken
till hufvudet af kamfer. I paradiset erhål-
ler hvar och en som ordentligt begått fastan,
en af dessa mörkögda jungfrur till maka, hvar
och en med tusen tjerarinnor. Den fromme
inträder i sitt paradishus och der finnas 70
hvilobäddar, på hvarje bädd 70 kuddar och
på hvarje kudde 70 gemåler, hvar och en med
70 de fivaste praktklädningar. Mellan skul-
drorna mäter en hvar af de heliga jungfrurna
en parasang, d. ä. en half svensk mil! — I
aradiset finnas i öfrigt många herrliga saker;
är åldras man ej, utan tillväxer i styrka ;
derför vinner hvar man hundra männers kraft
i att äta och dricka och fröjda sig. När de
äro mätta nedkomma paradisfåglar så stora
som baktriska kameler och hålla sina vingar
sväfvande öfver gudsförärarens hufvud; han
åtrår deras kött till mat och får det i stekt
anrättning; foglarne återvända, men de rätter
de lemaa upphöra aldrig. -Motstycke till dem
i verlden: är Koran, som aldrig förminskas,
huru mycket menskorna än må inhemta och
lära af den heliga boken.
Se der orientalismen, i all dess groteska I
sinlighet och vidunderliga inbillvingskraft!
Huru ren och herrlig framstår ej vid sidan
deraf den vesterländska odlingen.