att dot gick an att vara för mycket grannlaga.
Han beslöt att sjelf undersöka. Till den än-
dan begaf han sig till de begge officerskandi-
daternas boningsort i Myntet och lät presen-
tera dem för sig af vår gamle bekante, Bap-
tist Kettleby. Myntmästaren, som ofta förut
haft relationer med Jakobit-kaptenen, gick nu
i borgen för de begge sökandena och bedy-
rade att de voro hederliga och pålitliga män.
Denna rekommendation fann Kneebone så till-
fredsställande att han genast uppgjorde saken
och mottog af de begge tillförordnade office-
rarne så väl trohetseden åt Jakob den tredje
som flera andra edsförpligtelser, hvilka alla af
dem besvuros utan minsta betänkande, lika så
litet som de tvekade att mottaga den pen-
ningesumma dem sedermera erbjöds för att
göra öfverenskommelsen så mycket mer bin-
dande. Efter det saken var sålunda uppgjord
satte man sig ner omkring en bål punsch, och
sedan den var tömd beklagade kapten Knee-
bone, att han ej kunde stanna qvar hos sina
nya vänner så länge som han gerna hade ön-
skat, emedan han lofvat tillbringa aftonen hos
fru Wood. Vid denna underrättelse sågos de
begge nyblifna officerarne utbyta blickar med
hvarandra, och efter att hafva brytt sin kap-
ten något litet för hans galanteri, begärde de
att få följa med honom på den visit han är-
nade göra. Kneebone, som hade tömt ett glas
för Stuartska husets återställande och Hanno-
verska husets fall något flitigare än försigtig-