— Herre min Gud, det är sant! utropade den älskvärda makan. Men du retar mig ständigt. Kom in i samtalsrummet, Winifred, och torka dina ögon genast; annars skickar jag dig till din sängkammare. Herr Wood, jag önskar att ni må ta era bästa kläder på er och komma in till oss så fort ni kan hinna. Thames, du behöfver inte klä om dig, efter du har skadat din arm. Herr Kneebone skall ursäkta dig... Gud trösta mig! Det der är hans knackning. Och jag är så grufligt upprörd. Hastigt fattade hon sin solfjäder, kastade en blick i spegeln, jemkade sin slöja, tog en ljuf, leende min på sig, och skyndade in i nästa rum, dit bon följdes af sin dotter och Thames Darrell.