— Herre min Gud, det är sant! utropade
den älskvärda makan. Men du retar mig
ständigt. Kom in i samtalsrummet, Winifred,
och torka dina ögon genast; annars skickar
jag dig till din sängkammare. Herr Wood, jag
önskar att ni må ta era bästa kläder på er
och komma in till oss så fort ni kan hinna.
Thames, du behöfver inte klä om dig, efter
du har skadat din arm. Herr Kneebone skall
ursäkta dig... Gud trösta mig! Det der är
hans knackning. Och jag är så grufligt
upprörd.
Hastigt fattade hon sin solfjäder, kastade
en blick i spegeln, jemkade sin slöja, tog en
ljuf, leende min på sig, och skyndade in i
nästa rum, dit bon följdes af sin dotter och
Thames Darrell.