Från Utlandet.
Då löjtnant Bazaine (en brorson till mar-
skalken) i egenskap af allmän åklagare yr-
kade ansvar på den unge kommunardofficeren,
öfverste Henry, sade han, att denne hade ett
för det goda och sköna öppet sinne och skulle
ha blifvit en tramstående målare; men yrkade
icke desto mindre att ett afskräckande exempel
på honom skulle statueras för hans deltagande
i upproret. Fången bad om nåd på grund
deraf att hans ungdom och oerfarenhet förledt
honom till afsteg från det rättas väg. Han
sade sig nu bittert ångra sin dårskap. Blods-
domstolen dömde honom icke desto mindre
till döden och fyra hans kamrater till förvis-
ning eller fängelse.
Trots alla enträgna och upprepade ansök-
niogar till regeringen om ändring i Roche-
forts dom, har hon förklarat, att densamma
icke kan ändras, utan skall han deporteras
till en vanlig straff-fånge-koloni.
Gambetta besökte den 18 d:s mayorn i
Havre och uttryckte derunder sitt förtroende
till republikens framtid. Han gjorde hr Thiers
redlighet full rättvisa och trodde, att han all-
tid skulle sätta majoritetens åsigt framför sin
egen. Samma dag på qvällen gafs en middag
för Gambetta, hvarvid deltagarnes antal upp-
gick till 600. .
Ecklesiastikministern i Berlin har i anled-
ning af de ofta återkommande bannlysningarne
aflåtit en skrifvelse till biskopen af Ermeland,
i hvilken han påpekar, att bannlysning icke
är ett blott och bart kyrkligt straff, utan äf-
ven får en borgerlig betydelse i följd af att
bannlysta personer i socialt afseende äro ställda
utom lagen. På grund af gällande lagar kan
derför detta straff icke ådömas endast af kyrk
liga myndigheter, utan först sedan regeringens
sanktion derå vunnits. Ministern uppfordrar der-
för biskopen att undanrödja den konflikt, som
sålunda uppstår mellan bannlyspingens bor-
gerliga verkan och andan i landets lagar.
Skulle vid denna framställning icke fästas
vederbörligt afseende, ser regeringen sig nöd-
sakad att återtaga sitt erkännande af bisko-
pens värdighet och skall icke kunna vidmakt-
hålla den förbindelse mellan romersk-katolska
kyrkan och staten, som hittills förefunnits.
I sitt långt utdragna svar söker biskopen af
Ermeland att bevisa, det ingen fläck sättes
på de bannlysta personernas borgerliga ära
genom bannlysningens publicerande.
Från Rom telegraferar en korrespondent