lägenhet allena — dragas dessa allt djupare ned
i förderfvet. Att så sker, kan i de flesta fall
icke uteslutande räknas dem till last; omstän-
digheterna äro sådana, att ett tilltälle till räd-
dande verksamhet vanligen icke står dem till
buds, utan genom andra personers mellankomst.
Utestängd från användning vid hederligt arbete
och från allt sällskap, som kunde utöfva ett
välgörande inflytande, hvad har den unga fri-
giine att göra, om icke att söka gemenskap med
dem, som ej förskjuta honom, och desse äro
vanligen mera förderfvade än han. Sålunda dra-
ges den svage, som en gång brutit, genom om-
ständigheternas makt allt djupare in på förfal-
lets och slutligen på brottets väg.
Att här mellankomma och rädda, der möjlig-
het dertill ännu förefinnes, utgör en samhälls-
uppgift, förtjent af allas vår medverkan. — Om
ej den vid branten af atgrunden svindlande unge
eller hans sorgliga belägenhet förmår att väcka
deltagande, bör likväl faran för den moraliska
smitta, som denne, lemnad utan allt stöd, skulle
under en hel lefnad komma att sprida till för-
derf både för oss och efterkommande, uppmana
till handling. Oss, som lefva under lyckligare
omständigheter, bjuder pligten att icke helt och
hållet förbise hvad i berörda afseende skulle
kunna göras.
I andra länder hafva redan länge mera om-
fattande åtgärder varit vidtagna för att till pyt-
tiga samhällsmedlemmar omgestalta fallna och
vilsekomna personer, och äfven hos oss före-
komma många vackra bemödanden i samma rikt-
ning; men de äro på långt när icke nog omfat-
tande och, såsom mera enskilda och spridda, kan
af dem icke påräknas den inverkan, som genom
mångas samarbete för ett stort mål skulle kunna
åstadkommas.
Den stora uppgiften måste för oss alltid blifva
att med måttliga tillgångar åstadkomma möjli-
gen vidsträcktaste gagn. Detta torde lättast låta
sig göra, derest genom mångas välvilliga bemed-
liog tillfälle söktes att hos den redbara landt-
befolkningen, i frisk jordmån, få omplantera de
till roten lifaktiga telningar, som träffas i lan-
det kringirrande, utan vård, eller bland städer-
nas elände och inom fängelsets murar. — — —
Att åstadkomma denna räddande bjelp torde i
många fall icke vara utom möjlighetens gräns,
blott medlen med insigt afpassas efter behofvet
och de individuela förhållandena; dock må icke
här mera än annorstädes förväntas, att hvarje
bemödande skall bära önskad frukt. — Bäst vore
om den frigifne omedelbart från fängelset kunde
förflyttas till lämplig verksamhet å främmande
ort, der sällskap och föregående förhållanden
icke försvårade återupprättelsen. Utvägarne der-
till kunna vara flerahanda. Men i de fall, då
sådan saknas, borde tillfälle vara beredt att
emottaga den värnlöse svage inom ett ordnadt
hem, inom en arbetskoloni att der någon tid
hållas till undervisning och öfning i sådan slöjd
eller sådant arbete, som vid landtbruket före-
trädesvis kunde vara af gagn. — — —
Sedan hr Almqvist anfört exempel från
Holland, Tyskland och Frankrike på rädd-
ningsåtgärder för unga brottslingar, fortsatte
han angående den föreslagna kolonien:
Början må blifva inskräakt; i den mån till-
gångarne ökas och bemödandena visa framgång,
kan verksamhetssferen vidgas. Många olikar-
tade krafter tagas i anspråk och om än de i
pekuniärt afseende äro oundgiängliga, skall lik-
väl medverkan i andra riktningar blifva icke
mindra värderik.
En allmän förening för ofvan antydda ända-
mål skulle bilda ett samband mellan de säll-
skap, som i enahanda syftemäl inom särskilda
orter sannolikt uppstå; den skulle åt dem till-
handahålla upplysning om de försök och den
erfarenhet, som annorstides blifvit gjorda och
möjligen, i vissa afseenden kunna understödja
deras sträfvanden för det gemensamma målet.
För att icke gå andras mening i förväg, har för-
evingen ej vid detta tillfälle velat i berärda af-
seende föreslå vidtagande af någon viss bestämd
åtgärd. Ett stort steg dertill skulle emellertid
vara vunnet, derest de, som med sin närvaro
hedrat detta sammanträde, förklarade sig beredde
att för sakens befrämjande medverka och skrida
till handling.
Landshöfding Stråle inskränkte sig i anse-
ende till den långt framskridna tiden till att
i korthet förorda förslaget.
På framlagda anteckningslistor tecknade sig
härefter ett antal af de närvarande, främst
öfverståthållaren. .
Vid förrättadt val till ersättning för 4 af-
gående styrelseledamöter återvaldes trenne
(excellensen von Platen, generaldirektör Alm-
qvist och bankokommissarien Dahlgren) samt,
i stället för aflidne byggmästaren Alm, kyrko-
herden Grafström.