SS AA VU
förrän vindstötarne kändes så häftiga och stor-
mens dån blef så förfärande att han nästan
var på vägen att afstå från hela företaget.
Kärleken till lifvet segrade likväl öfver dessa
fasor och han fortsatte sin väg.
Den kant på hvilken han släpade sig fram
var - ungefärligen af en fots bredd... Hvalf-
bågens längd var öfver sjuttio fot. För den
arma snickaren. syntes det vara en oändlig
sträcka. När han efter långsamma och ihär-
diga bemödanden ändtligen hade hunnit half-
vägs träffade han på ett hinder som gjorde
hang vidare framträngande omöjligt. Det var
en stor sten som blifvit der qvarlemnad af de
med brons reparation sysselsatte arbetare.
Kalla svettdroppar stodo Wood i pannan då
han mötte detta oförmodade hinder. Attåter-
vända var omöjligt; att resa sig på fötterna
hade varit säker undergång. Han kastade en
blick nedåt på den häftiga strömmen, som han
i mörkret kunde se hur den rusade fram med
blixteng snabbhet. Han lyssnade på ström-
fallets dån som nu blandade sig med stor-
mens tjutande; och nästan vansinnig af hvad
han hörde och såg stötte han till stenen med
hela sin styrka. Till hans förvåning och glädje
gaf den vika, rullade öfver kanten och sjönk.
Så starkt var likväl dånet och brusandet om-
kring honom att stenens plumsande i vattnet
icke en gång hördes. Emellertid var nu vägen
ej längre stängd och snickaren fortsatte sitt
krypande. AN
JACK SHEPPARD, 14.