fann han nu intet annat än en rad grushögar med
några lemningar af till hälften ramlade murar.
Det var en bedröflig och nedslående anblick
att se en stor stad så plötsligt ödelagd, och
snickaren kunde ej utan djup rörelse åskåda
denna fasansfulla förändring. Men som van-
ligt är vid stora allmänna olyckor, sågs äfven
nu en hop pöbel genomströfva gatorna, endast
med afsigt att plundra. Nära Temple-Bar,
der passagen var mest vådlig i anseende till
grusmassornas storlek, blef Wood omringad af
denna pöbelhop; och en person, hvars svart-
bruna ansigte påminde honom om den som
varit hans värsta plågoande under den före-
gående natten, fattade honom nu i kragen och
beskyllde honom under vilda förbannelser och
eder, att hafva stulit barnet som han bar på
armen. Förgäfves bedyrade Wood sin oskuld.
Bofvens följeslagare togo hans parti; och efter
all sannolikhet skulle barnet på sådant sätt
blifvit röfvadt från den som hittills så under-
bart frälsat dess lif, om ej en patrull, som
var utskickad för att upprätthålla ordning
och skydda medborgares egendom, just i rättan
tid hade kommit till stället och medelst kraf-
tigt begagnande af sina hillebarder skingrat
våldsverkarne och satt den anfallne i frihet.
Wood tog derefter till fötterna och såg sig ej
en enda gång tillbaka förr än han kom till sitt
eget hus på Wychgatan. Här mötte hans hustru
honom i porten, och i hennes vård lemnade han
nu sin ur så många faror räddade, dyrbara börda.
Slut på första tidpunkten.