se On KP ans sv RA AP generation och aldrig beklagat sig. De ha varit vana att som små barn för 18 pence i veckan skrämma kråkorna, att under sin kraftigare ålder förtjena i medeltal 11 shilling 6 pence (1 shillipg — ungefar 90 öre) samt att, sedan de blifvit gamla, intagas i församlingens fattighus. Se der det nästan utan undantag följda programmet för deras lefnad. Deras kojor tillhöra vanligen traktens jordegare, hvilkas arrendatorer använda arbetsfolket, och uthyras mot en afgift af 1 sh. å 1 sh, 6. pence pr vecka. Under vintern utdelas en: eller två gånger nådegåfvor af kol till de mest. behöfvande familjerna, och under de kallaste månaderna sker äfven då och då sådan utdelming af soppa. Det förefaller så naturligt att fordarbetaren i dessa nejder måste taga dagen som han kommer, flegmatiskt jaga kråkor i barndomen, sedan arbeta i sitt anletes svett, tills det är slut med hans krafter, och till sist dö på fattighuset; det förefaller så naturligt att? han måste vara tacksam för kolen öch soppan, vördnadsfullt taga af sig mössan för herrskapen och, utan att klaga, framsläpa sitt lif under en beständig svältkur, att man fattas af häpnad öfver Warwickshire-boarnes exempellösa djerfhet att handla, som om de icke vore enkom skapade för denna lott. Det finns ingen ursäkt för dem. Om de brukade läsa någonting och hade fått kommunistiska id6er i hufvudet genom att studera Internationales program, så kunde saken lätt nog förklaras, Men Wellsbourne arbetarne ha blifvit uppfostrade i en så fullkomlig oskuld som endast den ytterligaste okunnighet kan förläna. Den märkvärdiga händelsens historia förtjenär verklige att berättas. Förhållandet var att revolutionens eld helt plötsligt upplågade och utbredde fig bländ de intet ondt anande arbetarne. I Warwickshire ligzer en by kallad Weston ett stycke från Wellsbourne; och det hände icke bättre än att ett par af arbetarne i Wellsbourne, af hvilka åtminstone den eno besatt förmågan att läsa innantill, fingo tag i ett vilsekommet tidningsblad; hvari en motis förkunnade att några af Westonsg arbetare uppträdt och påyrkat förhöjning af lönerna. I Wellsbourne finns en arbetskarl vid namn Lewis, som på sin tid varit utom det område, hvaröfver bykyrkans klockstapel är Synlig. Medan han var ute i verlden, har han, efter hvad det tyckes, fått en smula reda på hvad yrkesföreningar vilja säga samt hvilken nytta de kunna medföra; och nu började han fundera på att äfven Weliwsbourne-arbetärne borde associera sig, för att förbättra sina vilkor. Han meddelade sig med fem eller sex kamrater, som resonnerade om saken på sitt vis. Någon närmare redogörelse för denna söndagseftermiddagsdiskussion behöfves ej; Lewis, den emanciperade, gjorde sitt bästa för att rycka sina vänner ur deras gamla, barnsliga föreställningar, hvilket var svårt nog, då ju dessa män visserligen insågo att deras lott var mycket hård, men aldrig förr hade tänkt sig möjligheten af att sjelfva förbjelpa sig till något bättre. Man beslöt att skrida till handling. I Barford bor en man, som är på en gång dagsverkare och metodist-predikant samt i alla-afseenden betydligt öfverlägsen den samhällsklass till hvilken han hör. Icke besitter han någon synnerlig bildning, men han Har ett skarpt, alltid verksamt förstånd, en djerfhet i tanken, en sjelfständighet i karakteren, ett respektbjudande -rykte och en naturlig, glödande vältalighet, som görä hönom;synnerligen Jämplig till att leda rörelser af detta slag. Till denne predikant och arbetskarl, hyvilkens namn är Arch, begåfvo sig de ofvannämde Wellsbourne boarne och frågade honom, om han ville tala, ifall de kunde åvägabrioga ctt folkmöte. Han lofvade att göra detta. Ioga cirkulär utfärdades, inga annonser infördes i tidningarne, ingen budkafle sändes. Från mun till mun gick underrättelsen om den ovanliga tilldragelse som var att förvänta i denna på händelser så fattiga nejd. Invid Wellsbourne står ett väldigt kastanjeträd, och det var omkring detta träd jordbruksärbetarne i södra Warwickshire för omkring två månader sedan samlades och afkastade de bojot som de sjelfva och deras fäder utan knot burit i århundraden. Wellsbournes invånare voro här mangrant närvarande; från de kringliggande byarne hade åtskilliga män med tunga och långsamma steg infuanit sig vid kastanjeträdet. De församlades antal uppgick till minst tusen. Arch öste öfver dem en ström af glödande ord; han väckte deras sofvande förstånd genom sin bevisnings-styrka.. Innan mötet slutades, voro de pånyttfödda. Associationen framställdes såsom önsklig och eftersträfvansvärd, och man beslöt bilda en förening: Lewis hänn icko skrifva upp alla namn, som anmäldes. En vecka senare hölls ett nytt möte. Flera namn blefvo nu antecknade; en komit6 tillsattes, en Sekreterare valdes och stadgar utarbetades. Man lät underrätta -jordbrukarne, att man fordrade veckolönens höjande till 16 shilling (14 rdr 40 öfe) samt gaf dem en vecka till att öfvertänka sväret. När nästa lördag kom och arbetarne inställde sig för att mots taga sina penningar, förklarade : arbetsgifvarno helt kort och tvärt, ati de ej ville medgifva någon förhöjning. Nu gjordes alltnän strike. Endast herdår och formän, som ärd engage rade pr månad och ha en shilling mera i vec kan än de andra arbetarne (hvarför de också äro sysselsatta äfven på söndagarne), deltogo cke i arbetsinställelsen. Antalet af dem som AE Yl FNS Hr RR RR