se On KP ans sv RA AP
generation och aldrig beklagat sig. De ha varit
vana att som små barn för 18 pence i veckan
skrämma kråkorna, att under sin kraftigare
ålder förtjena i medeltal 11 shilling 6 pence
(1 shillipg — ungefar 90 öre) samt att, sedan
de blifvit gamla, intagas i församlingens fat-
tighus. Se der det nästan utan undantag
följda programmet för deras lefnad. Deras
kojor tillhöra vanligen traktens jordegare, hvil-
kas arrendatorer använda arbetsfolket, och
uthyras mot en afgift af 1 sh. å 1 sh, 6.
pence pr vecka. Under vintern utdelas en:
eller två gånger nådegåfvor af kol till de mest.
behöfvande familjerna, och under de kallaste
månaderna sker äfven då och då sådan utdel-
ming af soppa. Det förefaller så naturligt att
fordarbetaren i dessa nejder måste taga dagen
som han kommer, flegmatiskt jaga kråkor i
barndomen, sedan arbeta i sitt anletes svett,
tills det är slut med hans krafter, och till
sist dö på fattighuset; det förefaller så na-
turligt att? han måste vara tacksam för kolen
öch soppan, vördnadsfullt taga af sig mössan
för herrskapen och, utan att klaga, framsläpa
sitt lif under en beständig svältkur, att man
fattas af häpnad öfver Warwickshire-boarnes
exempellösa djerfhet att handla, som om de
icke vore enkom skapade för denna lott. Det
finns ingen ursäkt för dem. Om de brukade
läsa någonting och hade fått kommunistiska
id6er i hufvudet genom att studera Interna-
tionales program, så kunde saken lätt nog för-
klaras, Men Wellsbourne arbetarne ha blifvit
uppfostrade i en så fullkomlig oskuld som
endast den ytterligaste okunnighet kan förläna.
Den märkvärdiga händelsens historia förtje-
när verklige att berättas. Förhållandet var
att revolutionens eld helt plötsligt upplågade
och utbredde fig bländ de intet ondt anande
arbetarne. I Warwickshire ligzer en by kal-
lad Weston ett stycke från Wellsbourne; och
det hände icke bättre än att ett par af arbe-
tarne i Wellsbourne, af hvilka åtminstone den
eno besatt förmågan att läsa innantill, fingo
tag i ett vilsekommet tidningsblad; hvari en
motis förkunnade att några af Westonsg arbe-
tare uppträdt och påyrkat förhöjning af lö-
nerna. I Wellsbourne finns en arbetskarl vid
namn Lewis, som på sin tid varit utom det
område, hvaröfver bykyrkans klockstapel är
Synlig. Medan han var ute i verlden, har
han, efter hvad det tyckes, fått en smula reda
på hvad yrkesföreningar vilja säga samt hvil-
ken nytta de kunna medföra; och nu började
han fundera på att äfven Weliwsbourne-arbe-
tärne borde associera sig, för att förbättra
sina vilkor. Han meddelade sig med fem
eller sex kamrater, som resonnerade om saken
på sitt vis. Någon närmare redogörelse för
denna söndagseftermiddagsdiskussion behöf-
ves ej; Lewis, den emanciperade, gjorde sitt
bästa för att rycka sina vänner ur deras
gamla, barnsliga föreställningar, hvilket var
svårt nog, då ju dessa män visserligen insågo
att deras lott var mycket hård, men aldrig
förr hade tänkt sig möjligheten af att sjelfva
förbjelpa sig till något bättre. Man - beslöt
att skrida till handling.
I Barford bor en man, som är på en gång
dagsverkare och metodist-predikant samt i
alla-afseenden betydligt öfverlägsen den sam-
hällsklass till hvilken han hör. Icke besitter
han någon synnerlig bildning, men han Har
ett skarpt, alltid verksamt förstånd, en djerf-
het i tanken, en sjelfständighet i karakteren,
ett respektbjudande -rykte och en naturlig,
glödande vältalighet, som görä hönom;synner-
ligen Jämplig till att leda rörelser af detta
slag. Till denne predikant och arbetskarl,
hyvilkens namn är Arch, begåfvo sig de of-
vannämde Wellsbourne boarne och frågade
honom, om han ville tala, ifall de kunde åvä-
gabrioga ctt folkmöte. Han lofvade att göra
detta. Ioga cirkulär utfärdades, inga annon-
ser infördes i tidningarne, ingen budkafle sän-
des. Från mun till mun gick underrättelsen
om den ovanliga tilldragelse som var att för-
vänta i denna på händelser så fattiga nejd.
Invid Wellsbourne står ett väldigt kastanje-
träd, och det var omkring detta träd jord-
bruksärbetarne i södra Warwickshire för
omkring två månader sedan samlades och
afkastade de bojot som de sjelfva och
deras fäder utan knot burit i århundraden.
Wellsbournes invånare voro här mangrant när-
varande; från de kringliggande byarne hade
åtskilliga män med tunga och långsamma steg
infuanit sig vid kastanjeträdet. De församla-
des antal uppgick till minst tusen. Arch öste
öfver dem en ström af glödande ord; han
väckte deras sofvande förstånd genom sin be-
visnings-styrka.. Innan mötet slutades, voro
de pånyttfödda. Associationen framställdes
såsom önsklig och eftersträfvansvärd, och man
beslöt bilda en förening: Lewis hänn icko
skrifva upp alla namn, som anmäldes. En
vecka senare hölls ett nytt möte. Flera namn
blefvo nu antecknade; en komit6 tillsattes, en
Sekreterare valdes och stadgar utarbetades.
Man lät underrätta -jordbrukarne, att man
fordrade veckolönens höjande till 16 shilling
(14 rdr 40 öfe) samt gaf dem en vecka
till att öfvertänka sväret. När nästa lördag
kom och arbetarne inställde sig för att mots
taga sina penningar, förklarade : arbetsgifvarno
helt kort och tvärt, ati de ej ville medgifva
någon förhöjning. Nu gjordes alltnän strike.
Endast herdår och formän, som ärd engage
rade pr månad och ha en shilling mera i vec
kan än de andra arbetarne (hvarför de också
äro sysselsatta äfven på söndagarne), deltogo
cke i arbetsinställelsen. Antalet af dem som
AE Yl FNS Hr RR RR