-—-R Vv Se
platsen för striden; men anfäökta honom! det
var just den kanaljen som sköt nyss på den
stackars Bill Thomson, så jag är just inte
mycket ledsen, om han skulle bli fiskmat.
Under det Benjamin talade så, rodde han
allt närmare de stridande. Det var nu Row-
land och Darrell, som kämpade ensamme. Den
senare hade redan befriat sig från en af sina
motståndare, nemligen : Davies. Med hast
vräkt öfver bord, hade denne till mord så
beredvillige tjenare funnit sin graf i vågorna.
Det var just i början af flodtiden och half
ebb, så att dena häftigt brusande strömmen
förde honom genast bort. Medan striden så-
lunda rasade mellan hufvudpersonerna, voro
roddarne på den större båten sysselsatta att
mota strömmens häftighet och arbetade att
hålla begge båtarne, som da fastbundit vid
hvarandra; qvar på samma ställe. Denna om-
ständighet gjorde att Woods båt som pådrefs
af årorna och floden på en gång for förbi
stället dit den ville komma; och innan den
hann tillbaka var striden redan slutad. I
början syntes Darrell under några minuter
hafva öfvervigten, emedan ingendera af de
stridande kunde komma åt att nyttja värjan,
och i kroppsstyrka var flyktingen uppenbar-
ligen sin motståndare öfverlägsen. Båten
vickade oupphörligt under striden, och hade
den ej varit fastbunden vid den större båten
skulle den ovilkorligen blifvit omstjelpt och
begge de stridande kommit i vattnet. Emel-