Det är vidare löjligt att taga för afgjordt
att de 70, hvilka röstade emot förslaget, natur-
ligtvis alla voro landtmän, fastän det icke är
någon hemlighetatt minst 15, om icke 20, af
minoriteten för tillfället tillhörde den vanligen
8. k, intelligensen.
Det är slutligen löjligt att bums tala om det
sprängda landtmannapartiet, sedan man år
etter år profeterat att nu är det gjordt,
ehuru det alltid inom kort visat sig vara ogjordt,
och då man sett att icke en enda reservation
mot beslutet bief afgifven. -
Allt detta är helt simpelt löjligt; men det
är både löjligt och rörande att höra de värda
tidningarne, såspm det tyckes på fullt allvar,
påstå att det är general Abelins förtjenst att
förslaget gick igenom. Det lärer, efter deras
förmenande, våra han, just han och ingen an-
nan, som åstadkommit denna fosterländska
hänförelse, och jet är han och ingen atinan
som så tagit landtmännen, dessa hans kära
vänner, med storm. När allt kommer omkring
torde vi snart få läsa att det äfven är han
som skapat det fransk-tyska kriget och varit
upphofvet till alla de lärdomar som deraf
blifvit hemtade.
I sammanhang bärmed har man påstått, att
den nuvarande regeringen aldrig, med bibe-
hållen aktning för sig sjelf, skulle kunna göra
general Abelin den sorgen att framlägga ett
nytt armorganisationstörslag, hvilket til sina
grunddrag vore motsatt dem som förut varit
erbjudna representationen, äfvensom att nuva-
rande krigsministern icke skulle velat inträda
i en styrelse, hvars öfvertygelse i denna lan-
dets lifsfråga han icke delade.
Men är det då så afgjordthvilken regerin-
gens öfvertygelser i sjelfva verket är? Den
förre krigsministern framlade 4 mer eller min
dre olika förslag, hvaraf det sista var så olika
de föregående, att grutiddragen af dessa köappt
voro igenkärliga, och hvari af indelningsver-
ket icke återstod mer än bostad och kåltäppa;
men allt det öfriga var förvandladt i en kon-
tant afgäld af 100 rdr, lika för alla rotar, in-
nebärande en höjning för somliga och en efter-
gift för andra af hvad som förut varit frene-
tiskt försvaradt såsom ett orubbligt, i alla sina
skiljaktigheter jorden åtföljande realonus. Kun-
de redan samme man och med hönora samma
regering derhän modifiera sina öfvertygelser,
månne det verkligen vore så orimligt och klan-
-dervärdt om statsrådet Weidenhielm icke skulle
visa den kinesiska vördnad för sin föregån
gare, att han ansåg sig förhindrad att modi-
fiera dennes sistå öfvertygelse, föratt ytter-
ligare på representationen ett eller ett pår
steg till mötes? Hufvudsaken är väl att
vi få ett försvår, met icke att det precis
blir stöpt.: i något af de 4 Abelinska
formerna; och då dessa numera visat sig vara
oantagliga, månne den nye krigsministern kan
hafva ingått i regeringen under den förutsätt-
ning att icke något alls skall blifva åtgjordt
af pietet mot general Abelin, eller månne icke
snarare — och stätsrådet Weidenhielms upp-
tiädande Hittills ger lyckligtvis stöd åt denna
åsigt — regeringen, just på det att något må:
blifvå: -gjordt, kompletterat sig med den nye
krigsministern, hvars, föregåenden icke bindra
honom att göra ytterligare koncessioner, ledande
till en lycklig lösning af dea stora frågan?
De värda tidningarnes truktan att regeringen
icke, med, bibehållen aktning för sig sjelf, och
naturligtvis icke heller med bibehållen aktning
af andra, skulle härpå kunna ingå, torde vara
så mycket mera onödig som erfarenheten debs-
utom gifvit vid hand att både Aftonbladet
och Dagl. Allehanda sjelfve vid ministerkrisen
ahsågo oförenligt med bibehållen aktning och
stämplade -snärt sagdt som förtal att ifråga:
sätta det regeringen skulle kunna återinträda,
men, sedan detta skett, funno detsamma alde-
les i sin ordning och som sig borde. Samma-
lunda torde det komma att gå i förevarande
all. Mer eller mindre goda skäl kan kärle-