emot, då saken s3å litet uppfattas som en
stridsfråga att tidningarne på lång tid icke
agiterat deri, kunde man hoppas en god lös-
ning, och dertill gåfve utskottets förslag me-
del. Regeringen, om den vill verkställa lös-
ningen, behöfver dertill stöd af representa-
tionens yttrande, och afgåfves intet sådant nu
af första kammaren skulle detta ej kunna
tolkas annat än som bövis på liknöjdhet för
hela saken.
Öfverståthållaren Bildt förordade lifligt skrif
velsens äflåtande i enlighet med utskottets för-
slag. Den förr förda striden har gjort god
nytta: den har lifvat lärarne till ökad verk-
samhet och föranledt anskaffandet af rikare
klinisk materiel. Då striden nu är slutad, då
ena kammaren bifallit motionen om Carolinska
institutets likställighet, då första kammårens
eget utskott tillstyrkt densamma, skulle det
taga sig minst sagdt besynnerligt ut om denna
kammare skulle afslå skrifvelseförslaget på
dan grunden att den ej begrep frågan.
Professorn vid Upsala universitet hr Rydin
talade för bifall, men på andra grunder än
föregående talare. Hans anförande var en!serie
af halfförtäckta anklagelser mot Carolinska
institutet. Ett beslut att bifalla skrifvelsen
kan ej bli annät än lösligt och icke få syn-
-nerlig betydelse eller vigt. Att han det oak-
tadt i utskottet biträdt skrifvelseförslaget var
för att dermed skulle kunna bringas till slut
en tvist som förts med mycken animositet
och som behöfver få en ända. Riksdagen ut-
talar i denna skrifvelse att den vill frid, vill
lösning. Märkvärdigt är det eljest med denna
sak. -Carolinska institutet säger ingenting,
Ingen bestrider ätt läksrebildtingen i ländet
är -god... Det är blott pressen; den anonyma
pressen, som yrkar på åtgärder. Alltsedan år
1863 har man ej förnummit hur Carolinska
institutet vill ha tvistefrågan löst, och alltse-
dan 1860 har man ej sett någon offentlig re-
dogörelse af institutet för dess ställning. På
annat sätt har: sagts att institutet har till-
räckliga lärarekrafter, att detär för kommande
behof lika väl utrustadt som medicinska sko-
län i Paris, Men jag vill väl sö, sade talaren,
hurä länge det dröjer, om det fullständiga
undervisningsrätten medges; förrän anslag- till
nya lärarekräfter för institutet äskas. Skall
likställighet medges måste dock lika måttstock
för kunskapsprofven öfverallt tillämpas, så att
det ej blir betydligt annorlunda och lättare ått
aflägga doktorsprofven vid den ena anstalten
äg vid den andra,
Ett hoppades talaren skulle medelst skrif-
velsen vinnäs : det att institätet blofve nöd:
gadt att tramlägga en bestämd och detaljerad
undervisningsplan. Det var icke skedt i dess
föregående utlåtanden. Det skall då viså sig
att institutet saknar resurser för den kliniska
undervisningen. Institutet har förr både i af-
gifvet betänkande och i instruktion erkänt
att det med sina lärarekrafter ej kan sköta
den nuvarande kliniska undervisningen; hur
skulle sådant då blifva möjligt när det blefve
ålagdt äfven den undervisöing som nu vid
universiteten meddelas ?:
Talaren framdrog härefter åtskilliga satser
från 1830 och 1859, mot hvilka senaro fällda
yttranden från institutets förordare skulle stå
i rak strid. Han återkom ännu en gång till
att önska bifall åt skrifvelseförslaget för att
pringa institutet ur dess beqväma ställning att
ej behöfva sjelf framlägga något förslag, utan
blott förkasta alla som väckas, och till att
säga Klart ut sin mening, och detta från den
högre ståndpunkten af de medicinska städi-
ernas Hofrämjande: Hvad som gör att man
befarar det-institutet skall blifva en routtni-
erskola är. att prefekterna äro så mycket
upptagna af sin enskilda stora praktik att de
ej hinna gifva de studerande nödig teoretisk
handledning.
Generaldirektören — Berlin förordade in-
skräakning 1 latinläsning vid de förberedande
SE nt a a ag da Aa RA AN Ad TIG bys IM SR On AD An