-- VA —
Det ögonblieks uppshåll som donna tveksamma
rörelse förorsakat hade emellertid blifvit be-
gagnadt af de förföljande, hvilka dervid för-
dubblade sina ahsträngningar och sålunda be-
tydligt minskade afståndet mellan begge bå-
tarne.
Benjamin betraktade med stort deltagande
denna Kkapprodd och ansträngde hvarje sena i
sina armar för att hållå sig framför de andra
båtårne.
— Döt är säkert polisdjeflar som ha or-
der att arrestera den der herrn, anmärkte
han.
— Någonting värre, fruktar jag, sade Wood.
— Hvad då? Tror ni detär matrosvärfvare
kanskö? frågade Benjamin.
— Jag vet ej Hvad jag tror, svarade Wood
tvärt ocH fästade sina ögon på de brusande
böljorna, liksom Han hade önskat med våld
afvändd sin uppmärksämhet från döt bedröf-
liga uppträde som förestod.
Det var en natt af storm och fasa, som
hotade att Hvart ögonblick blifva stormigare
och fasansfullare. Ingen båt kunde upptäckas
på hela strömmen, utom dem vi redan nämnt.
Mörkret var nästan Handgripligt, och blåsten,
som hittills bestått i täta vindkast, hade plöts-
ligen säktat sig. Det herrskade en dödsstill-
het; men denna stillhet var mera fasaväckans
de än dö föregående tjutningarne af stormen.
Midt under detta olycksbådande lugn nådde
knallen af ett pistolskott snickarens öron; vid