Från Utlandet.
Några ledamöter af nationalförsamlingens i.
Versailles ständiga utskott ha tagit illa vid
sig för det hr Thiers beslutit ha några mid-
dagar och mottagningar i Paris. De skyndade
att sammanträda hos hr de Mornay och beslöto
genast kalla republikens president att infinna
sig i utskottet, der de ville interpellera honom
rörande denna sak. Tack vare hr Baze, som
fastade deras uppmärksamhet på att folket i
Paris samlats utanför Elyseiska palatsets fön
ster för att egna hr Thiers sin hyllning, insågo
de emellertid det okloka i sitt beslut och
afstodo derifrån. De nöjde sig med att i
stället inför utskottet uttala sin fruktan för
att repablikens president utan nationalförsam-
lingens begifvande handlade på ett sätt, som
kunde anses innebära löften om ett återvän-
dande till Paris; hvarjemte de förklarade sig
ogilla att han utan deras samtycke tagit en
nationens egendom i besittning, Utrikesmini-
stern sökte skingra deras farhågor och majo-
riteten af utskottet tycktes dela hans mening,
att man icke borde vara alltför mycket nog-
räknad.
Äfven rörande en annan fråga ha åtskilliga
utskottsledamöter låtit sitt agg mot hr Thiers
och den vrede, som de republikanska institu-
tionernas konsoliderande ingifver dem, på ett
alltför tydligt sätt framlysa. Man vet att
nationalförsamlingens majoritet, då det var
fråga om ordnandet af kommunernas förvalt
ning, visade sig hylla sjelfstyrelsens princip
och bland annat ansåg att de s. k. manicipal-
råden borde utse mairerna. Regeringen gjorde
emellertid anspråk på denna rätt och fick
densamma ändtligen sig tillerkänd mot löfte
att icke utnämna andra personer än sådana
som voro medlemmar af municipalråden samt
att för öfrigt fästa afseende på dessas önsk-
ningar. Hon har förblifvit detta löfte trogen,
men då nu vissa af utnämningarne skett i repu-
blikanernas intresse, ha högern och reaktionens
representanter deröfver blifvit uppretade. Så
har t. ex. hr Ducrot i ständiga utskottet till-
kännagifvit sig vilja framställa en interpellation
angående valet af maire i Chåteau-Chinon.
Det lärer icke bli svårt för regeringen att ur
säkta sig på sitt vanliga sätt hos utskottet, d.
v. 8. genom ett litet anförande af utrikesmi-
nistern.
Tidningar och bref tala om hr Thiers ly-
sande diner cch stora mottagning i Paris; men
de förtiga ej, att — med undantag af några
högre embetsmän och militärer, som icke kunde
uraktlåta att infinna sig — det egentligen blott
var den liberala och republikanska delen af
Paris befolkning som dervid representerades;
De reaktionära elementerna uteblefvo och be-
visade hr Thiers derigepom ännu en gång sitt
missnöje och sin förbittring.
Gambetta har i Angers hållit ett långt tal,
hvari han yttrat sin tilltörsigt att hr Thiers
skall vilja och lyckas befästa republiken i
Frankrike.
Daily Telegraphs Pariskorrespondent skrifver
den 4 dennes: I går atton föreföll på Folies-
Bergåres, ett slags caf6 chantant, ett högst
skamligt uppträde. En engelsk läkare, som
under kriget hade så utmärkt sig vid ambu-
lansarna att han blifvit dekorerad med He-
derslegionens kors, besökte med några vänner
nämda lokal; Ea fransman märkte händelsevis,
att läkaren talade franska med en främmande
brytning, och drog häraf genast den slutsatsen,
att han måste vara en preussare. Småningom
utbredde sig inom lokalen det ryktet att-dr.
W. var en preussisk otficer, hvilket de öfriga
närvarande fransmännen fanno vara ett till-
räckligt skäl till att öfverfalla honom och hans
vänner samt misshandla dem på det brutalaste
sätt. Endast genom polisens mellankomst
räddades de anfallna — af hvilka hvar: och
en hade att försvara sig mot minst 30 perso-
ner — ur de ursinniges: våld.