Från Utlandet. Några ledamöter af nationalförsamlingens i. Versailles ständiga utskott ha tagit illa vid sig för det hr Thiers beslutit ha några middagar och mottagningar i Paris. De skyndade att sammanträda hos hr de Mornay och beslöto genast kalla republikens president att infinna sig i utskottet, der de ville interpellera honom rörande denna sak. Tack vare hr Baze, som fastade deras uppmärksamhet på att folket i Paris samlats utanför Elyseiska palatsets fön ster för att egna hr Thiers sin hyllning, insågo de emellertid det okloka i sitt beslut och afstodo derifrån. De nöjde sig med att i stället inför utskottet uttala sin fruktan för att repablikens president utan nationalförsamlingens begifvande handlade på ett sätt, som kunde anses innebära löften om ett återvändande till Paris; hvarjemte de förklarade sig ogilla att han utan deras samtycke tagit en nationens egendom i besittning, Utrikesministern sökte skingra deras farhågor och majoriteten af utskottet tycktes dela hans mening, att man icke borde vara alltför mycket nogräknad. Äfven rörande en annan fråga ha åtskilliga utskottsledamöter låtit sitt agg mot hr Thiers och den vrede, som de republikanska institutionernas konsoliderande ingifver dem, på ett alltför tydligt sätt framlysa. Man vet att nationalförsamlingens majoritet, då det var fråga om ordnandet af kommunernas förvalt ning, visade sig hylla sjelfstyrelsens princip och bland annat ansåg att de s. k. manicipalråden borde utse mairerna. Regeringen gjorde emellertid anspråk på denna rätt och fick densamma ändtligen sig tillerkänd mot löfte att icke utnämna andra personer än sådana som voro medlemmar af municipalråden samt att för öfrigt fästa afseende på dessas önskningar. Hon har förblifvit detta löfte trogen, men då nu vissa af utnämningarne skett i republikanernas intresse, ha högern och reaktionens representanter deröfver blifvit uppretade. Så har t. ex. hr Ducrot i ständiga utskottet tillkännagifvit sig vilja framställa en interpellation angående valet af maire i Chåteau-Chinon. Det lärer icke bli svårt för regeringen att ur säkta sig på sitt vanliga sätt hos utskottet, d. v. 8. genom ett litet anförande af utrikesministern. Tidningar och bref tala om hr Thiers lysande diner cch stora mottagning i Paris; men de förtiga ej, att — med undantag af några högre embetsmän och militärer, som icke kunde uraktlåta att infinna sig — det egentligen blott var den liberala och republikanska delen af Paris befolkning som dervid representerades; De reaktionära elementerna uteblefvo och bevisade hr Thiers derigepom ännu en gång sitt missnöje och sin förbittring. Gambetta har i Angers hållit ett långt tal, hvari han yttrat sin tilltörsigt att hr Thiers skall vilja och lyckas befästa republiken i Frankrike. Daily Telegraphs Pariskorrespondent skrifver den 4 dennes: I går atton föreföll på FoliesBergåres, ett slags caf6 chantant, ett högst skamligt uppträde. En engelsk läkare, som under kriget hade så utmärkt sig vid ambulansarna att han blifvit dekorerad med Hederslegionens kors, besökte med några vänner nämda lokal; Ea fransman märkte händelsevis, att läkaren talade franska med en främmande brytning, och drog häraf genast den slutsatsen, att han måste vara en preussare. Småningom utbredde sig inom lokalen det ryktet att-dr. W. var en preussisk otficer, hvilket de öfriga närvarande fransmännen fanno vara ett tillräckligt skäl till att öfverfalla honom och hans vänner samt misshandla dem på det brutalaste sätt. Endast genom polisens mellankomst räddades de anfallna — af hvilka hvar: och en hade att försvara sig mot minst 30 personer — ur de ursinniges: våld.