föreliggande fall gemensam votering är rätta
sättet att slita tvisten kamrarne emellan.
Det synes oss nemligen vara rent af ett
nonsens om man ville påstå att staten kan
regleras endast med utgifter. Inkomsterna
lära väl för detta ändamål vara fullt ut lika
nödiga. Jemför man sålunda nyss åberopade
2 med 57 2 regeringsformen, hvilken i all
sin enkelhet lyder: Svenska folkets urgamla
rätt att siy beskatta utöfvas af riksdagen
allena, så borde hvarje tvekan om hur
ärendet skall behandlas försvinna, synnerli-
gast som positivt stadgande finnes att grund-
lagarne skola tolkas efter ordalydelsen.
Så tycka emellertid icke våra Xrättslärde
med justitierådet Naumann i spetsen. Han
har nemligen helt nyligen utgifvit en skrift,
i hvilken det påstås att grundlagarne skola
förstås i enlighet med de tolkningsprejudi-
kater, hvilka ur förra riksdagsförhandlingar
kunna uppletas. Vi vilja nu ej med honom
gifva oss in uti en vidlyftig strid om hvil-
ket som i detta hänseende är rätt eller ej,
men hvad vi bestämdt påstå är att preju-
dikater, hemtade från de gamla ståndsriks-
Jagarne, icke hafva absolut tillämplighet
på nuvarande förhållanden. Att den tidens
konstitutionsutskott, i sådana frågor som
den nu föreliggande, skulle fälla utslag till
förmån för konungamakten då den råkade i
strid med folkmakten var temligen natur-
ligt i betraktande af sagda utskotts sam-
mansättning. Men det är deremot långt-
ifrån afgjordt att vår nuvarande riksdag lå-
ter binda sig af former som befunnos till-
räckliga att lägga band på riksens ständer.
Skilnaden mellan förr och nu är i detta
hänseende högst betydlig och byråkrat:ens
förkämpar må icke inbilla sig att de med
några mer eller mindre lyckade grund-
lagstolkningar skola förmå att bortre-
sonnera konseqvenserna af 1865 års repre-
sentationsförändring. Om äfven uti 1809
års författning med dess djupgående remi-
niscenser ifrån enväldets dagar kunde finnas
vissa tvetydigheter rörande riksdagens rätt
att i allo sjelf afgöra sin beskattning, så
är det ej värdt att försöka få denna anda
inplantad äfven uti 1866 års författning.
Ett dylikt försök kommer att totalt miss-
lyckas, äfven om det skulle för tillfället
låta sig göra att medelst juridiska ordryt-
terier- föra de mindre djuptänkande bakom
ljuset.
Då vi häromdagen antydde befintligheten
af denna mantaisfråga, trodde vi verkligen
ej att wvederbörunde skulle hafva för afsigt
att på allvar drifva saken till sin spets;
men om icke alla tecken bedraga lärer detta
ändock vara deras afsigt, och i eå fall gäl-
ler det för hela den demokratiska delen af
svenska pressen att vara på sin vakt. Då
man känner med hvilken passion våra lag-
tolkare fästa sig vid prejudikater, äfven af
den mest obetydliga art, så är nödvändigt
att genast från börjaa taga i tu med saken
på ett sätt som beröfvar dem lusten att
vidare fortsätta på denna väg. Af särskildt
intresse skall det bli att se hvilken håll-
ning ledamöterna af andra kammaren uti
statsutskottet kcmma att iakttaga. Här
blir verkligen tillfälle att se hvem som är
Cen falsk eller en äkta spanior — hvem
som är folkfrihetens eller konungamaktens
förkämpe. Från första kammaren med dess
byråkratiska majoritet kan man naturligtvis
ej vänta något annat än ett handlingssätt