föreliggande fall gemensam votering är rätta sättet att slita tvisten kamrarne emellan. Det synes oss nemligen vara rent af ett nonsens om man ville påstå att staten kan regleras endast med utgifter. Inkomsterna lära väl för detta ändamål vara fullt ut lika nödiga. Jemför man sålunda nyss åberopade 2 med 57 2 regeringsformen, hvilken i all sin enkelhet lyder: Svenska folkets urgamla rätt att siy beskatta utöfvas af riksdagen allena, så borde hvarje tvekan om hur ärendet skall behandlas försvinna, synnerligast som positivt stadgande finnes att grundlagarne skola tolkas efter ordalydelsen. Så tycka emellertid icke våra Xrättslärde med justitierådet Naumann i spetsen. Han har nemligen helt nyligen utgifvit en skrift, i hvilken det påstås att grundlagarne skola förstås i enlighet med de tolkningsprejudikater, hvilka ur förra riksdagsförhandlingar kunna uppletas. Vi vilja nu ej med honom gifva oss in uti en vidlyftig strid om hvilket som i detta hänseende är rätt eller ej, men hvad vi bestämdt påstå är att prejudikater, hemtade från de gamla ståndsriksJagarne, icke hafva absolut tillämplighet på nuvarande förhållanden. Att den tidens konstitutionsutskott, i sådana frågor som den nu föreliggande, skulle fälla utslag till förmån för konungamakten då den råkade i strid med folkmakten var temligen naturligt i betraktande af sagda utskotts sammansättning. Men det är deremot långtifrån afgjordt att vår nuvarande riksdag låter binda sig af former som befunnos tillräckliga att lägga band på riksens ständer. Skilnaden mellan förr och nu är i detta hänseende högst betydlig och byråkrat:ens förkämpar må icke inbilla sig att de med några mer eller mindre lyckade grundlagstolkningar skola förmå att bortresonnera konseqvenserna af 1865 års representationsförändring. Om äfven uti 1809 års författning med dess djupgående reminiscenser ifrån enväldets dagar kunde finnas vissa tvetydigheter rörande riksdagens rätt att i allo sjelf afgöra sin beskattning, så är det ej värdt att försöka få denna anda inplantad äfven uti 1866 års författning. Ett dylikt försök kommer att totalt misslyckas, äfven om det skulle för tillfället låta sig göra att medelst juridiska ordrytterierföra de mindre djuptänkande bakom ljuset. Då vi häromdagen antydde befintligheten af denna mantaisfråga, trodde vi verkligen ej att wvederbörunde skulle hafva för afsigt att på allvar drifva saken till sin spets; men om icke alla tecken bedraga lärer detta ändock vara deras afsigt, och i eå fall gäller det för hela den demokratiska delen af svenska pressen att vara på sin vakt. Då man känner med hvilken passion våra lagtolkare fästa sig vid prejudikater, äfven af den mest obetydliga art, så är nödvändigt att genast från börjaa taga i tu med saken på ett sätt som beröfvar dem lusten att vidare fortsätta på denna väg. Af särskildt intresse skall det bli att se hvilken hållning ledamöterna af andra kammaren uti statsutskottet kcmma att iakttaga. Här blir verkligen tillfälle att se hvem som är Cen falsk eller en äkta spanior — hvem som är folkfrihetens eller konungamaktens förkämpe. Från första kammaren med dess byråkratiska majoritet kan man naturligtvis ej vänta något annat än ett handlingssätt