Om mantalspenningarna. Såsom vi för några dagar sedan nämde, pågår för tillfället en ganska allvarsam meningsstrid inom riksdagen rörande sättet att behandla mantalspengarne, angående hvilkas bibehållande eller delvis afskaffande riksdagens kamrar stannat i olika beslut. Denna sak tyckes vid första påseendet ej vara så vigtig, men den innesluter i sig en principfråga af största betydenhet. Meningsstriden vänder sig nemligen om sättet, på hvilket svenska folket eger att utöfva sin beskattningsrätt — ja, i grunden om huruvida folket ensamt eger beskattningsrätten, eller om denna skall vara delad med konungamakten. Sjelfyva frågan huruvida mantalspengarne böra nedsättas eller ej har blifvit en bisak och hufvudpunkten är den, om kamrarne ega rätt att genom gemensan votering fatta definitivt beslut om denna skattetitel eller icke. Frågan har dels af Stockholmsrepresentanten Dufva i andra kammaren och dels uti rågra artiklar i Aftonbladet för den 5, 6 och 8 april under rubrik: SKonangens rätt att beskatta svenska folket blifvit på ett utmärkt. sätt redd, och den som vill taga närmare kännedom om striden hänvisa vi till dessa framställningar, enär vårt utrymme ej medgifver oss en så vidlyftig utredning. Vi: skola dock i några korta drag framställa tvistens hufvudpunkter. Hufvudargumentet hos dem som påstå att frågan ej kan genom gemensam votering afgöras är, att i 65 23 riksdagsordningen, hvarest de gemensamma voteringarne föreskrifvas, endast talas om statens utgifter, hvaraf skulle följa att frågan om mantalspengarne, hvilka falla under rubriken inkomster, ej kunna utgöra föremål för gemensam votering. Denna sats vederlägges emellertid af motsidan dermed att i 69 3 regeringsformen bestämdt. står föreskrifvet att frågor om statens reglerande (således både dess utgifter och dess inkomster) skola vara föremål för gemensam votering. Frågan är nu den, huruvida riksdagsordningen eller regeringsformen skall vara bestämmande vid tolkningen ; och denna fråga synes äfven af dem som föra de demokratiska grundsatsernas talan vara tillfredsställande besvarad med framdragandet af 85 2 regeringsformen, hvilken lyder sålunda: Såsom grundlagar skola anses: denna regeringsform samt den riksdagsordning, den successionsordning och den tryckfrihetsförordning, hvilka, i öfverensstämmelse med de grundsatser, som i denna regeringsform bestämmas, riksdagen och konungen gemensamt fastställa, hvaraf tydligen synes att det är de grundsatser och bestämrnelser som fionas i regeringsformen, efter hvilka man i tvetydiga fall bör rätta sig. För oss synes det derföre alldeles klart att i nu