Om mantalspenningarna.
Såsom vi för några dagar sedan nämde,
pågår för tillfället en ganska allvarsam me-
ningsstrid inom riksdagen rörande sättet att
behandla mantalspengarne, angående hvilkas
bibehållande eller delvis afskaffande riks-
dagens kamrar stannat i olika beslut.
Denna sak tyckes vid första påseendet ej
vara så vigtig, men den innesluter i sig en
principfråga af största betydenhet. Menings-
striden vänder sig nemligen om sättet, på hvilket
svenska folket eger att utöfva sin beskatt-
ningsrätt — ja, i grunden om huruvida fol-
ket ensamt eger beskattningsrätten, eller om
denna skall vara delad med konungamakten.
Sjelfyva frågan huruvida mantalspengarne
böra nedsättas eller ej har blifvit en bisak
och hufvudpunkten är den, om kamrarne
ega rätt att genom gemensan votering fatta
definitivt beslut om denna skattetitel eller
icke. Frågan har dels af Stockholmsrepresen-
tanten Dufva i andra kammaren och dels
uti rågra artiklar i Aftonbladet för den 5,
6 och 8 april under rubrik: SKonangens
rätt att beskatta svenska folket blifvit på
ett utmärkt. sätt redd, och den som vill taga
närmare kännedom om striden hänvisa vi till
dessa framställningar, enär vårt utrymme ej
medgifver oss en så vidlyftig utredning. Vi:
skola dock i några korta drag framställa
tvistens hufvudpunkter.
Hufvudargumentet hos dem som påstå
att frågan ej kan genom gemensam votering
afgöras är, att i 65 23 riksdagsordningen,
hvarest de gemensamma voteringarne före-
skrifvas, endast talas om statens utgifter,
hvaraf skulle följa att frågan om mantals-
pengarne, hvilka falla under rubriken inkom-
ster, ej kunna utgöra föremål för gemensam
votering. Denna sats vederlägges emellertid
af motsidan dermed att i 69 3 regerings-
formen bestämdt. står föreskrifvet att frågor
om statens reglerande (således både dess ut-
gifter och dess inkomster) skola vara före-
mål för gemensam votering. Frågan är nu
den, huruvida riksdagsordningen eller rege-
ringsformen skall vara bestämmande vid tolk-
ningen ; och denna fråga synes äfven af dem
som föra de demokratiska grundsatsernas
talan vara tillfredsställande besvarad med
framdragandet af 85 2 regeringsformen, hvil-
ken lyder sålunda: Såsom grundlagar skola
anses: denna regeringsform samt den riks-
dagsordning, den successionsordning och den
tryckfrihetsförordning, hvilka, i öfverensstäm-
melse med de grundsatser, som i denna rege-
ringsform bestämmas, riksdagen och konungen
gemensamt fastställa, hvaraf tydligen synes
att det är de grundsatser och bestämrnelser
som fionas i regeringsformen, efter hvilka
man i tvetydiga fall bör rätta sig. För oss
synes det derföre alldeles klart att i nu