— VR
— Portarne äro stängda! hördes en sträf
röst svara. Allt är på benen, min gosse.
Frukta ingenting. Vi ska komma öfver band-
hundarne innan de hinna skaka stoftet af sina
fötter.
Och högre än förut blåstes alarm.
Nu hördes äfven ett annat horn från ytter-
sta ändan af gränden; det besvarades af ott
tredje, och straxt derpå hördes en fjerde ännu
mer aflägsen blåsning. Hela trakten var i
rörelse. En garnison, kallad till vapen midt
i natten vid fiendens oförmodade anryckande,
kunde ej mera skyndsamt och mangrannt hafva
gamlat sig. Skrik och springande; lyktor tända
och uppsatta på stänger; fönster uppslagna på
vid gafve) dörrar frånriglade; och liksom
genom trolleri var gatan inom en handvänning
fylld med en massa menniskor af båda könen,
försedda med sådana vapen gom de först kom-
mit öfver och klädda i sådana kläder som de
haft lättast att få på sig. Rusande alla åt
den sidan der arresteringen förmentes ha skett
uppmuntrade de hvarandra med hojtningar och
hotade med hämd dem som förbrutit sig mot
gtällets oantastlighet.
Ehuru liknöjda Myntets inbyggare i allmän-
het voro för hvad öfvervåld som begicks på
deras gator, ty dylika uppträden föreföllo der
så ofta att ingen uppmärksamhet fästades der-
vid; ehura döfva de hade varit för det larm
och skrik gom nyss hörts utanför fru Shep-
pards port, dröjde de dock ej ett ögonblick