— VR — Portarne äro stängda! hördes en sträf röst svara. Allt är på benen, min gosse. Frukta ingenting. Vi ska komma öfver bandhundarne innan de hinna skaka stoftet af sina fötter. Och högre än förut blåstes alarm. Nu hördes äfven ett annat horn från yttersta ändan af gränden; det besvarades af ott tredje, och straxt derpå hördes en fjerde ännu mer aflägsen blåsning. Hela trakten var i rörelse. En garnison, kallad till vapen midt i natten vid fiendens oförmodade anryckande, kunde ej mera skyndsamt och mangrannt hafva gamlat sig. Skrik och springande; lyktor tända och uppsatta på stänger; fönster uppslagna på vid gafve) dörrar frånriglade; och liksom genom trolleri var gatan inom en handvänning fylld med en massa menniskor af båda könen, försedda med sådana vapen gom de först kommit öfver och klädda i sådana kläder som de haft lättast att få på sig. Rusande alla åt den sidan der arresteringen förmentes ha skett uppmuntrade de hvarandra med hojtningar och hotade med hämd dem som förbrutit sig mot gtällets oantastlighet. Ehuru liknöjda Myntets inbyggare i allmänhet voro för hvad öfvervåld som begicks på deras gator, ty dylika uppträden föreföllo der så ofta att ingen uppmärksamhet fästades dervid; ehura döfva de hade varit för det larm och skrik gom nyss hörts utanför fru Sheppards port, dröjde de dock ej ett ögonblick