AA
är unrdandrag; att
möjliga skicklighet. Talaren yrkade återremiss
hufvudsakligen för att få en bestämning i sådana
fall, då beväringsskyldig flyttar utrikes. Någon
nfgift till staten vore i dylikt fall en lämplig
ersiittning.
Hr Tornerajelm ansåg hela detta ärende vara
en lösryckt detalj från den stora armeorganisa-
tionsfrågan och trodde att man från k. m:t hade
att förvänta ett organisationstörslag bygdt på
allmän folkbeväpning, hvarizenom all friköpning
skulle upphöra. Af denna anledning yrkade ta-
laren sisläg, men förenade sig senare med dom,
som yrkat återremiss.
Hr Wijkander ville ej anse frågan som er. lös-
ryetdt detalj utan såsom sjelfva grunden för en
blifvande armborganisation, och det var denna
grundval som första kammaren nu skulle lägga
genom att bifalla förevarande fråga. Genom ritt
sill friköpning beröfvar man beviringen intelli-
gens och iämnen till befäl, och utan iatelligens
i ledet går landet sin undergång till mötes. Vid
en hastig mobilisering kan ej staten fylla sitt
behof af handtverkare, tjenstemän och tekniskt
bildade personer, om den ej eger rätt att taga
dem der de finnas, Så snart triköpnings- och
gningsrätten upphör blir lottningssystemet icke
ngre någon orättvisa.
Hr Abelin, hvilkens åsigter kammarea redan
kände i denna fråga, inskränkte sig till att in-
stämma i hvad som uuder diskussionen yttrats
till försvar för utskottets betänkande.
Af öfrige talare, nemligen hrr C.L. af Ugglas,
von Möller, Stråle, C. A. Raab, af Klint, Lager-
berg, Nordenfelt och Almqvist, yrkades bifall till
ntskottets betänkande och segrade äfven denna
mening efter votering, med 72 röster mot 28,
hvilka atgåfvos fsr återremiss.
Äfven andra kammaren biföll hvad utskottet
rörande deur,a fråga föreslagit, dock först efter
en lång discassion, som mot slutet nästan antog
karaktär f öppen votering. Det motstånd, som
i denna kammare yppade sig, grundade sig i
frimsta rummet på farbågan attindelningsverket
genom bifall till detta förslag skulle ytterligare
fasttäsas och konsolideras och sålunda den ön-
skade armåorganisationen, grundad på allmän
pligt, in ytterligare undanskjutas och för-
8. Då andra kammaren flerfaldiga gåvger
mttalat som sin önskan att en sådan armborga-
nisation måtte komma till stånd, så vore välin-
genting Olämpligare än att, denna, samma kam-
mare nu skulle medverka dertill, att ett ytterli-
gare hinder uppstode mot en sådan organisation.
Det var isynnerhet hr v. Gever, gom förfäktade
denna mening. Hr Sven Nilsson i Österlöf var
också af samma mening, men ville dock bifalla
förslaget med vilkor att tiden för beviringens
exercis ej finge utan riksdagens medgifvande ut-
sträckas utöfver den nu besiämda. Sedermera
indrade dock talaren detta yrkande till bifall
ill förslaget. andra sidan utvecklades vidare
de skäl, utskottet för sitt tillstyrkande antört.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet
Weidenhielm visade genom en historik öfver
dönva frågas behandling sedan 1810 att represen-
tationen alltid varit lifligt-och djupt genomträngd
af den åsigten, att hvarje vapenför man vore skyl-
dig deltaga i fosterlandets försvar, och han var
nu förvissad att regeringen ej skulle lägga något
hinder i vägen för att 1sn års riksdag skulle
få iran .af att ha gjort allmänna värnepligten i
Sverige till en sänning.
Till understöd för utskottets törslag uppträdde
her John Ericson, Törnfelt, Adlersparre, Falk,
Nils Larsson i Tullus, Ribbing, Sparre, Posse;
Granlund, Gunnar. Ericsson, P. Olsson från Hel-
singbaorg, Jonas Jonasson, Wedberg, Gumaelius,
Enalander, Abr. Rundbäck, Åstrand, O. Wik-
ström, Mankell, Ola Jönsson, Gunnarsson, Per
Nilsson i Espös V. Rydberg, Fredriksson, Gu-
staf Johnsson, Lamberg, Hörnfeldt, Tjernlund
och Schmidt.
För återremiss, för att få det vilkor, som hr
Sven Nilsson i Österslöf uppställt, intaget iriks-
dagens beslut, talade hrr Sven Nilsson i Etveröd
Forssbeck, Carl. Ifvarsson och Jöns Rundbäck,
och afslag påyrkades, utom af hr von Geyer, af.
bir Jöns Pehrsson och Per Jonsson. Vid an-
ställd votering mellan bifall och afslag segrade
den förra meningen med 101 röster mot 71.
Utan diskussion biföll andra kammaren lik-
sdm förut den första det anslag af 18,000 rdr,
som regeringen begärt för bestridande af kost-
näderna för Sveriges deltagande i
. utsiällningen i Moskva
nstundande sommar.
Lagutskattets utlåtande öfver hr Walldns
motion om ändring af
främmande trosbekännares ställning till
- statskyrkan,
eller deras befrielse frän skyldigheten att del-
taga i aflöniog och underhåll af svenska stats-
kyrkoförsamlingens . presterskap och kyrkliga
inrättningar samt om rätt för dessa religions-
bekännare att deltaga i kyraostämmas beslut
om do folkskoleangelägenheter, hvilka icke röra
religionsundervisningen, en motion, som första
kammaren i öfverensstämmelse med lagutskot-
tets tillstyrkande förut afslagit, hvarigenom
frågan för denna gång redan var fallen, gaf i
andra kammaren i lördags icke desto mindre
anledning till .en stunds diskussion. Motionä-
reh upptog till granskning de väsentligaste af
atskottets skäl och kunde ej finna att dessa
med undantag af det, som påpekade att af?
gälder till kyrkan utgå som realonus af fast
egendom, tålde vid en närmare pröfoing. Han
sökte visa att nu gällande bestämmelser icke
tillkommit genom någon princip, utan att de
tyilade på historisk grund och dertör också
måste efter hand, vid förändrade tidsomstän-
digheter, förändras. De härrörde nemligen från
en tid, då i landet icke lagligen fick finnas
mer än en religion. Allt ifrån 1741, då med-
borgerliga rättigheter tillerkändes anglikaner
och reformerta, hafva religionsfrihetens grund-
satser gjort sig efter hand mer och mer gäl-
lande, fastän detta oaktadt de främmande tros-
bekännarne behållits . vid. sig skattskyldighet
till svenska kyrkan, men de hade dock, intill-
dess 1862 års kommunalförfattningar infördes,
hvilka skilde den borgerliga kommunen från
den kyrkliga församlingen, under denna tid
till ersättning rösträtt... Numera, då denna röst-
rätt blifvit dem fråntagen, fann tal. skattskyl-
dighetens bibehållande endast kunna betraktas
9 da lagliga farmar hesrånsgen orätt-