-— EV A—
Det är till märkandes, att ehuru gamla myd-
tet genom en förut under Wilhelm den tredjes
regering utfärdad statut hade blifvit beröfvadt
en del af sina rättigheter såsom fristad, var
det likväl en säker tillflyktsort för gäldenärer
och fortfor att vara det ända till: Georg den
förstos regering, då missbruket häde blifvit så
skriande, att det ovilkorligen måste afhjelpas,
och en ny strängare författning helt och hållet
upphäfde ställets privilegier. Till följd af den
tppmintren, bedrägeriet sålunda åtnjöt, och
den trygghet brottet här utan svårighet fann;
ansågs, på den tid som vår berättelse angår,
det ifrågavarande qvarteret af förstaden South-
Wark såsom egentligt tillhåll för alla bufvud-
stadens skälmar ocH bedragare. Uppfyldt af
alla möjliga slags skojare och industririddare,
var det kanhända i vissa afseenden ett ännu
värre näste än kråkslottet vid St Giles eller
det fruktansvärda grannskapet af Saffronbilli
våra dagar. Och detta samma qvärter, hvars
smutsiga byggnader och osnygga omgifningar
vi beskrifvit, der missdådaren öppet trotsade
lagen och den bedrägliga gäldenären utskrat-
tade dem hän plundrat -— detta samma ställe
var, icke fullt två århundraden förut, ett ståt-
ligt palats, som egdes och beboddes af den
ridderlige hertigen af Suffolk, Charles Bran-
don, hvars stolta sinne och ädla bjerta VOro
lika högt vördade och kända som hans tröfast-
het och tapperhet. BSuffolk-house, som det på
den tiden kallades, blef sedermera af hans