SO EL han brådskande: Men nu måste jag gå. Jag har redan dröjt här för länge. Ni skall få höra af mig i morgon. Vänta litet! sade fru Sheppard och hindrade honom att gå. Jag kommer just ihåg, att min man lemnade mig en nyckel, som han ålade mig: att tillställa er, så snart jag funne tillfälle dertill. En nyckel! utropade Wood häftigt. Jag har för någon tid sedan mistat en sådan, som var af stort värde för mig. Hur ser den ut, Johannal4 Det är en liten nyckel med mycket konstigt ax. Det är min, jag vill svära derpåX, ropade Wood. Hvem har kunnat tro, att jag skulle återfå den på ett så oförväntadt sätt! SSvär icke, förrän ni sett denX, sade enkan. Vill ni att jag skall gå efter den åt er?4 Ja visst, ju förr desto Kellre. Då måste jag besvära er att hålla barnet ett ögonblick, medan jag springer upp i vinden, der jag gömt den för säkerhetens skull, sade fru Skeppård. Jag tror, jag kan våga anförtro gossen åt er, herr Wood, tillade hor, i det hon tog ljuset och gick. Lemna honom icke ifrån er, om ni hyser minsta farhåga, JohånnaX, sade Wood, i detsamma han tog bardet på armen; och skrattade. Stackars rmenniska!. mumlade han för Big sjelf, sedan enkan var gåtigön; Chon Har helt säkert sett bättre dågar och varit i bättre