SENTENSER eNTN TENN
bestånd och ordningens seger, Men hvad
var att göra? Vi måste finna oss i vårt
öde och dela ljuft och ledt med alla dem
som hjelpt att genomdrifva representations-
förändringen, hvilken vi hade att tacka för
framgången af dessa den nya tidens id6er,
mot hvilka förut funnits så utmärkta qväf-
ningsapparater inom ridderskapet och adelns
samt presteståndets samlingsrum, men hvilka
deremot mer och mer frodas i det nya
riksdagshusets ventilering4, och detta fastän
denna ventilering ju står under hr Henning
Hamiltons omedelbara ledning. Skyllen er
nu sjelfve, I som röstat för den nya riks-
dagsordningen! ljöd det från allas deras
läppar som förespått allt ondt som komma
skulle.
Som sagdt, vi började blifva illa bekyt-
tade och tyckte det vara ganska förargligt
om vi verkligen genom vårt ifrande för re-
presentationsförslagets framgång skulle ha i
någon mån bidragit till att föra samhället i
en sådan återvändsgränd, som det af de
invigde förespeglades.
Men sedan den tiden ha tre år förflutit
och vi ha hunnit lugna oss till sådan grad,
att dessa durchmarschkostnader rent af
hade fallit oss ur minnet tills vi häromda-
gen fingo höra att de nu lära uppstått ifrån
de döda igen; och det i en mycket värre
gestalt än förra gången. Den fråga, hvils
ken nu lärer inom sig gömma lika svåra på-
följder som durchmarschkostnaderna på sin
tid, är frågan om mantalspengarne.
Nu är det då fullkomligt säkert att om denna
fråga afgöres i enlighet med andra kamma-
rens beslut, så fins det ej mer någon rädd-
ning för samhället. Det måste gå under
och gamla Sverige strykas ut från Europas
stater, bland hvilka det hittills intagit ett
aktningsvärdt rum. Förra gången gällde det
endast att taga bort ett ordinarie anslog, d.
Vv. 8 att vägra en utgift. Denna gången
gäller det att beröfva k. m:t och kronan en
ordinarie inkomst; och det är ju alldeles
förfärligt. Hela detta förråd af statsman-
navishet4, juridisk skarpsinnighett m. m.,
hvaraf detta land eger ett så rikt förråd,
är ou som bäst sysselsatt med att til
komplett evidens deducera4 den stora skil-
nad som finnes mellan att neka en utgift
och att borttaga en inkomst. För vår del
ha vi städse hyst den åsigten att inkomster
äro nödvändiga för utgifter och att sålunda
mellan dessa båda kategorier i statsbudgeten
finnes ett organiskt sammanhang, ännu mera
solidariskt än de siamesiska tvillingarnes.
Vi ha sålunda föreställt oss att om det ginge
an för riksdagen att tvinga regeringen hus-
hålla mera på utgifterna än den: hittills
varit van vid, skulle det äfven låta sig göra
för riksdagen att nödga regeringen söka sta-
tens inkomster ur andra källor än dem hon
hittills öst utur; och då heller icke grund-
lagen lägger något hinder härför ha vi ej
blifvit fullt så mycket uppskakade nu, som
då det var fråga om durchmarschkostna-
derna. Sedan vi märkt att alla de olyckor
uteblifyvit, hvilka i anledning af deras af-
slående förutsades, neka vi ej till aft våra
Srättslärdes härskri icke mera på oss utöf-
var samma förskräckande verkan som år
1869.
Det är icke fritt att vi kommit att tänka
på historien om der lägenhafte junge Ochs,
hvilken vi i vår barndom läste i den tyska
grämmatikan., Om det var farligt för honom
NSL ERSSON PSA HO MINI SN TANT SER TRETTIO AVGE KNEP NN