fortfor han, som jag troligen ej kommer att
göra, icke heller ni att emottaga alla dagar.
Och i det han mumlade några ord om qvin-
nornas envishet, som vi cj anse nödigt att
upprepa, vände han sig ännu en gång till dör-
ren, för att gå, då fru Sheppard hejdade
honom.
Ge mig tid tills i morgon, sade hon med
bedjande röst, och om jag kan förmå mig att
lemna honom, så skall intet ord vidare be-
höfva vexlas om den saken.
CBetänk er så länge ni villX, gvarade Wood
temligen kärft, det är ingen brådska.4
CVar icke ond på mig, goda herr Wood!
ropade enkan med bittra snyftningar; för all
del, var icke ond på mig. Jag vet att jag är
oförtjent af er godhet; men om jag skulle be-
rätta er, hvad lidanden jag genomgått, till
hvilka rysliga ytterligheter jag har blifvit
bragt, och hvad förödmjukelser jag måst under-
kasta mig, för att vinna ett knappt uppehälle,
blott för detta barnets skull; om ni kunde
fatta, hvad det vill säga, att stå ensam i verl-
den, såsom jag gör, att vara skild från alla,
som förr älskat mig, och undviken af alla,
som känt mig, utom: de lägsta brottslingar;
om ni visste (och måtte himlen aldrig låta er
veta det!) hur mycket sorgen och smärtan
ökar kärleken, och huru mycket kärare detta
barn blifvit mig, för hvar uppoffring jag gjort
för hens skull; om jag skulle säga er allt
detta, är jag öfvertygad, att ni skulle snarare