SCOförnuftigt prat! ropade Wood; så länge
man har lif, har man hopp. Aldrig vara klen-
modig. För öfrigt, tillade han, i det han öpp-
nade sjalen, hvari barnet var insvept, så att
ljusskenet föll midt på dess bleka, men lugna
ansigtsdrag; när man har ett sådant barn till
sin tröst, så är det verkligen syndigt att be-
klaga sig. Herren bevare honom! Det är en
riktig afbild af fadren. Som snickaren är, så
äro spånorna.
CJust denna likhet är hvad jag allramest
sörjer öfver, invände enkan med en rysning;
Com ej den vore, skulle i sanning detta barn
vara för mig en stor tröst och hugsvalelse.
Han skriker aldrig, bråkar aldrig, som barn
vanligen göra, utan ligger vid mitt bröst, eller
på mitt knä, så stilla och beskedlig, som ni ser
honom nu. Men då jag betraktar hans oskyl-
diga ansigte, och ger akt på hans utomordent-
liga likhet med sin fader; då jag tänker på
denne faders skamliga ändalykt, och kommer
ihåg huru skuldfri också han en gång var —
då, herr Wood, kommer förtviflan öfver mig,
och ehuru kär denna gosse är för mig, långt
kärare än mitt eget usla lif; som jag vore
färdig att offra för honom i hvart ögonblick,
har jag mångfaldiga gånger bedt Gud att taga
honom till sig, hellre än att ban skulle växa
upp till en man och bli utsatt för gamma
frestelser som fadern; jag har bedt Gud, att
han skulle få dö i sin oskuld, hellre än att
JACK CHEPPARD. Lä