SE TM TR a rr ra
ningen efter 2:dra artikeln afslogs. I denna
motion föreslås, att nu föreskrifven bevillning
af fast egendom samt bevillningen för inkomst
af kapital eller arbete måtte utbytas mot en
för all såväl fast som lös egendom utgående
skydds- eller eganderättsafgift samt inkomst-
skatt, bestämde den förra till ett halft öre
för hvarje fulla 100 rdr af egendomens upp-
skattningsvärde och den sednare till 1 procent
af all inkomst, efter afdrag af ränta på upp
lånt kapital: och hade motionären i samman-
hang härmed yrkat, att. med afseende på de
ökade lefnadskostnaderna, det nu bestämda
minimum af beskattningsbar inkomst skulle
förnöjas från 400 till 600 rdr. I diskussio-
nen rörande detta ärende deltogo utom motio-
nären hrr v. Geijer och C. G. af Ugglas,
hvilken sistnämnde bestämdt yrkade afslag å
motionen.
Vidare beslöt kammaren, i öfverensstäm-
melse med hr P. C. Lambergs motion och
utskottets hemställan, att den betirielse från
bevillning af fast egendom, som är tillerkänd
egare at kanal-, jernväg och annan farväg för
den mark, som upptages af kanal- och väg-
sträckan samt för sjelfva kanal- och vägbygg-
naden, också, hvad jernvägar beträffar, skall
gälla stationshusen.
En: längre diskussion uppstod i anledning
af 6:te punkten i betänkandet, hvari föreslås
att 2 9 mom. 1 må erhålla följande förändrade
lydelse: Bevillving för inkomst af kapital eller
arbete påföres: Bank: och jernvägs bolag, der
bolagets rörelse drifves, vare sig vid hufvud.
afdelnings- eller kommissionskontor, eller vid
större och mindre stationer. För atslag ta-
lade hrr C. G. af Ugglas, Nordenfelt, Troi
lius, Bildt, Hugo Hamilton, Carl Ekma,
Brun och Bennich, hvilka alla klandrade den
bana, på hvilken Bevillaingsutskottet syntes
vilja fortgå och hvilken först beträddes vid
1865 års riksdag då bevillning för banker på-
fördes såväl hufvud- som afdelningskontoren.
Derjemte fästes uppmärksamheten på svårig-
heten att utöfva nödig kontroll på fördelningen
af jernyvägarnes olika inkomster af de serskilda
stationerna, samt framhölls det orättvisa uti
att kommunerna och ej aktieegarne skulle be-
skattas. Utskottets hemställan förordades och
de tramstälda anmärkningarne bemöttes afhrr
Berg, Hallin, Stjernblad, C. G. Mörner och
de Marg, hvarjemte återremiss yrkades af br
von Geijer. Efter begärd votering utföll den-
na med 42 röster för afslag mot 29, hvilka
gåfvos för bifall.
Öfrige punkter af betänkandet godkändes
utan diskussion.
Kammaren åtskiljdes strax före kl. 11.
Andra kammaren hade först att behandla
det lagutskottets utlåtande, som afstyrker hr
Ola Jönssons förslag ora
ersättning åt olaga häktad,
för hvilket förslag vi förut redogjort och an-
gående hvilket första kammaren redan fattat
beslut i öfverensstämmelse med utskottets
hemställan, hvarigenom frågan för denna gång,
hvad beslut andra kammaren än komme att
fatta, redan hade fallit. Under den temligen
omständliga debatt, som härom utspann sig,
gjordes icke heller något yrkande mot utskot-
tet. Motionären, hr Ola Jönsson, med hvil-
ken hrr Mankell, Uhr och Åke Andersson
förenade sig, kritiserade några af utskottets
motiver och sökte visa att de voro underhal-
tiga. Motionären tröstade sig öfver motgån-
gen nu, då han hade den vissa förhoppning
att frågan icko dermed är fallen, utan ånyo
framkomme till dess den vinner sin lösning.
Hrr Ribbing och Sparre försvarade utskot-
tet, den förre anmärkande, bland annat, att
man ännu väl icko kommit så långt, att sta
ten skulle förklaras skyldig utgifva betalning
för det den exeqverar sina lagar och att den
olaga häktade ju icke vore brottslig och så-
som sådan icke heller behandlades, utan borde,
menade väl talaren, vara ganska nöjd och be-
låten med att få husrum och kost i ett fän-
gelsv; den senare försäkrade att många skulle
anse det Vara ett lätt dagsverke att sitta arre-
sterad och derför få betalning och karakteri-
serade hela förslaget som ett sentimentalt
tokeri, hvilket uttryck gaf hr Carlen anled-
ning till den befogade anmärkning, att ingen
med hjerta i bröstet borde fälla ett sådant
omdöme om ett så berättigadt syfte som det,
hvilket framkallat motionen. Hr Carl6a gil-
lade detta syfte, men han kunde icke in-
stämma i motionärens nu framlagda förslag
derför, att det ofta händer att verkliga brotts-
lingar, ehuru man är moraliskt öfvertygad om
att de äro skyldige, icke kunna i brist på
fullständiga bevis juridiskt fällas. Han ansåg
att endast de, som bevisligen vore oskyldiga
och derom erhölle domstols intyg, borde åt-
njuta ersättning för att de hållits olagligt i
häkte. Hvad utskottet föreslagit blef vid de-
battens slut godkändt.
Öfriga tiden af förmiddagssammanträdet
upptogs med diskuterande at förslaget om
fullmäktige vid domstolarne,
hvilket förslag, väckt af hr E. Sparre, blif-
vit af lagutskottet tillstyrkt och af första kam
maren redan bifallet. Mot detta förslag ta-
lade hrr C. Ifvarsson, Äke Andersson, Liss
Olof Larsson, Jonas Jonasson, Hörnfelit
och Anders Johansson, hvilka funno en an
ordniog sådan som den här ifrågasatta hvar
ken nödig eller nyttig. Tvärtom trodde de,
att den skulle verka till skada, bland annat
derigenom, att den ställde fullmäktigen i ett
beroende af domstolarne, som ej kunde vara
till nytta för rättsskipningen, Man befarade
ock, att åtgärden endast vore ett ioledande
steg till upprättando af en ny tjenstemanna-
kår med en betungande aflöningsstat 0. 8. Vv.
Hrer Sparre, Carlia, Per Nilsson i Espö,
Wähaora och (2ripenstedt. hvilka vttrade sig