SE TM TR a rr ra ningen efter 2:dra artikeln afslogs. I denna motion föreslås, att nu föreskrifven bevillning af fast egendom samt bevillningen för inkomst af kapital eller arbete måtte utbytas mot en för all såväl fast som lös egendom utgående skyddseller eganderättsafgift samt inkomstskatt, bestämde den förra till ett halft öre för hvarje fulla 100 rdr af egendomens uppskattningsvärde och den sednare till 1 procent af all inkomst, efter afdrag af ränta på upp lånt kapital: och hade motionären i sammanhang härmed yrkat, att. med afseende på de ökade lefnadskostnaderna, det nu bestämda minimum af beskattningsbar inkomst skulle förnöjas från 400 till 600 rdr. I diskussionen rörande detta ärende deltogo utom motionären hrr v. Geijer och C. G. af Ugglas, hvilken sistnämnde bestämdt yrkade afslag å motionen. Vidare beslöt kammaren, i öfverensstämmelse med hr P. C. Lambergs motion och utskottets hemställan, att den betirielse från bevillning af fast egendom, som är tillerkänd egare at kanal-, jernväg och annan farväg för den mark, som upptages af kanaloch vägsträckan samt för sjelfva kanaloch vägbyggnaden, också, hvad jernvägar beträffar, skall gälla stationshusen. En: längre diskussion uppstod i anledning af 6:te punkten i betänkandet, hvari föreslås att 2 9 mom. 1 må erhålla följande förändrade lydelse: Bevillving för inkomst af kapital eller arbete påföres: Bank: och jernvägs bolag, der bolagets rörelse drifves, vare sig vid hufvud. afdelningseller kommissionskontor, eller vid större och mindre stationer. För atslag talade hrr C. G. af Ugglas, Nordenfelt, Troi lius, Bildt, Hugo Hamilton, Carl Ekma, Brun och Bennich, hvilka alla klandrade den bana, på hvilken Bevillaingsutskottet syntes vilja fortgå och hvilken först beträddes vid 1865 års riksdag då bevillning för banker påfördes såväl hufvudsom afdelningskontoren. Derjemte fästes uppmärksamheten på svårigheten att utöfva nödig kontroll på fördelningen af jernyvägarnes olika inkomster af de serskilda stationerna, samt framhölls det orättvisa uti att kommunerna och ej aktieegarne skulle beskattas. Utskottets hemställan förordades och de tramstälda anmärkningarne bemöttes afhrr Berg, Hallin, Stjernblad, C. G. Mörner och de Marg, hvarjemte återremiss yrkades af br von Geijer. Efter begärd votering utföll denna med 42 röster för afslag mot 29, hvilka gåfvos för bifall. Öfrige punkter af betänkandet godkändes utan diskussion. Kammaren åtskiljdes strax före kl. 11. Andra kammaren hade först att behandla det lagutskottets utlåtande, som afstyrker hr Ola Jönssons förslag ora ersättning åt olaga häktad, för hvilket förslag vi förut redogjort och angående hvilket första kammaren redan fattat beslut i öfverensstämmelse med utskottets hemställan, hvarigenom frågan för denna gång, hvad beslut andra kammaren än komme att fatta, redan hade fallit. Under den temligen omständliga debatt, som härom utspann sig, gjordes icke heller något yrkande mot utskottet. Motionären, hr Ola Jönsson, med hvilken hrr Mankell, Uhr och Åke Andersson förenade sig, kritiserade några af utskottets motiver och sökte visa att de voro underhaltiga. Motionären tröstade sig öfver motgången nu, då han hade den vissa förhoppning att frågan icko dermed är fallen, utan ånyo framkomme till dess den vinner sin lösning. Hrr Ribbing och Sparre försvarade utskottet, den förre anmärkande, bland annat, att man ännu väl icko kommit så långt, att sta ten skulle förklaras skyldig utgifva betalning för det den exeqverar sina lagar och att den olaga häktade ju icke vore brottslig och såsom sådan icke heller behandlades, utan borde, menade väl talaren, vara ganska nöjd och belåten med att få husrum och kost i ett fängelsv; den senare försäkrade att många skulle anse det Vara ett lätt dagsverke att sitta arresterad och derför få betalning och karakteriserade hela förslaget som ett sentimentalt tokeri, hvilket uttryck gaf hr Carlen anledning till den befogade anmärkning, att ingen med hjerta i bröstet borde fälla ett sådant omdöme om ett så berättigadt syfte som det, hvilket framkallat motionen. Hr Carl6a gillade detta syfte, men han kunde icke instämma i motionärens nu framlagda förslag derför, att det ofta händer att verkliga brottslingar, ehuru man är moraliskt öfvertygad om att de äro skyldige, icke kunna i brist på fullständiga bevis juridiskt fällas. Han ansåg att endast de, som bevisligen vore oskyldiga och derom erhölle domstols intyg, borde åtnjuta ersättning för att de hållits olagligt i häkte. Hvad utskottet föreslagit blef vid debattens slut godkändt. Öfriga tiden af förmiddagssammanträdet upptogs med diskuterande at förslaget om fullmäktige vid domstolarne, hvilket förslag, väckt af hr E. Sparre, blifvit af lagutskottet tillstyrkt och af första kam maren redan bifallet. Mot detta förslag talade hrr C. Ifvarsson, Äke Andersson, Liss Olof Larsson, Jonas Jonasson, Hörnfelit och Anders Johansson, hvilka funno en an ordniog sådan som den här ifrågasatta hvar ken nödig eller nyttig. Tvärtom trodde de, att den skulle verka till skada, bland annat derigenom, att den ställde fullmäktigen i ett beroende af domstolarne, som ej kunde vara till nytta för rättsskipningen, Man befarade ock, att åtgärden endast vore ett ioledande steg till upprättando af en ny tjenstemannakår med en betungande aflöningsstat 0. 8. Vv. Hrer Sparre, Carlia, Per Nilsson i Espö, Wähaora och (2ripenstedt. hvilka vttrade sig