Räddad skeppsbruten. Norska tidningen Frederiksstads Tilskuer berättade i förra veckan: Då besättningen på skeppet Sofie sistlidne lördags morgon i segelbåt passerade Leiesten på resa till Frederiksstad, der skeppet legat i vinterqvarter, upptäckte den, att någon gjorde tecken genom vwviftningar från ett sydligare beläget skär. Sjömännen styrde dit och funno der tre förolyckade sjömän. De togos genast ombord i båten, men voro i ett så maktlöst tillstånd, att de måste bäras. Deras händer voro förfrusna och fötterna så uppsvullnade, att det var omöjligt att afdraga skodonen, utan måste dessa skäras sönder. Med yttersta försigtighet lät man dem förtära litet varm föda, då de berättade att de sedan måndagen ej ätit något. De hade derunder plågats mindre af hunger än af törst. De landsattes i närmaste hamn för att få ordentlig skötsel. Under seglingen lemnade de följande upplysningar om orsaken ill sin olyckliga belägenhet: De hade utgjort besättningen på en dansk jakt, destinerad från Pillau till Moss med timotejfrö och vicker.. Måndagen den 18 mars kl. 8 stötte jakten och sjönk ögonblickligt, så att manskapet, som bestod af skepparen, omkring 56 år gammal, styrmannen, omkring 60 år, och en matros vid omkring 20 års ålder, med yttersta nöd kunde rädda sina lif på det öde skäret, utan att ha bergat det ringaste af kläder och proviant. Sålunda var skepparen barhufvad, medan matrosen endast hade på sig en gammal filttröja. Från måndag afton till lördag morgon hade de vistats på skäret utan ott förtära det ringaste. Svårast angripen var den gamla styrmannen; på fredagen började blodet framtränga ur näsa och mun, och han kunde icke längee röra sig, utan låg stilla, bidande döden. De båda andra hade deremot genom rörelse kunnat bibehålla kroppsvärmen, men äfven deras krafter voro, som sagdt, på lördagen äfven nära nog uttömda,