Räddad skeppsbruten. Norska
tidningen Frederiksstads Tilskuer berät-
tade i förra veckan: Då besättningen på
skeppet Sofie sistlidne lördags morgon i
segelbåt passerade Leiesten på resa till
Frederiksstad, der skeppet legat i vinter-
qvarter, upptäckte den, att någon gjorde tec-
ken genom vwviftningar från ett sydligare
beläget skär. Sjömännen styrde dit och
funno der tre förolyckade sjömän. De togos
genast ombord i båten, men voro i ett så
maktlöst tillstånd, att de måste bäras. Deras
händer voro förfrusna och fötterna så upp-
svullnade, att det var omöjligt att afdraga
skodonen, utan måste dessa skäras sönder.
Med yttersta försigtighet lät man dem för-
tära litet varm föda, då de berättade att de
sedan måndagen ej ätit något. De hade
derunder plågats mindre af hunger än af
törst. De landsattes i närmaste hamn för
att få ordentlig skötsel. Under seglingen
lemnade de följande upplysningar om orsaken
ill sin olyckliga belägenhet:
De hade utgjort besättningen på en dansk
jakt, destinerad från Pillau till Moss med
timotejfrö och vicker.. Måndagen den 18
mars kl. 8 stötte jakten och sjönk ögon-
blickligt, så att manskapet, som bestod af
skepparen, omkring 56 år gammal, styr-
mannen, omkring 60 år, och en matros vid
omkring 20 års ålder, med yttersta nöd
kunde rädda sina lif på det öde skäret, utan
att ha bergat det ringaste af kläder och
proviant. Sålunda var skepparen barhufvad,
medan matrosen endast hade på sig en gam-
mal filttröja. Från måndag afton till lördag
morgon hade de vistats på skäret utan ott
förtära det ringaste. Svårast angripen var
den gamla styrmannen; på fredagen började
blodet framtränga ur näsa och mun, och han
kunde icke längee röra sig, utan låg stilla,
bidande döden. De båda andra hade der-
emot genom rörelse kunnat bibehålla kropps-
värmen, men äfven deras krafter voro, som
sagdt, på lördagen äfven nära nog uttömda,