Från Utlandet.
General Trochu har åtalat tidningen Figaro
för artiklar, dem generalen unser smädiiga
och nedsättande för hans goda namn och rykte.
Artiklarne förekommo i numren för den 23
och 27 januari; de voro skrifne af bonaparti-
sten Auguste Vitu; tidningens utgifvare, de
Villemessant, har jemväl iklädt sig ansvaret
för dem. I den första beskylles hr Trochu
för att ha vil flera tillfällen bedragit kejsaren
och kejsarinnan med försäkringar, dem han
icke hållit; för att ha fordom tjenat kejsaren
vid hans statskupp; för att ha varit färdig att
förråda det liberala putiet, som han ansågs
tillhöra, m. m.
I den andra artikeln förekomma sådana ytt-
randen om generalen som dessa:
Jag kände genast igen den person jag på
Tnssauds vaxksbinett i London hade sett på nära
båll, mellan Dumolard och Tropmann (ivå rykt-
hara mördare): det var general Trochu.
Den första sentensen är af gereral Chargsr-
nier: Han är Tertute, utstyrd med Mangins kask.
Det var om honom marskalk Mac-Mahon ytt-
rade inför undersökningskommissionen : Jag trod-
de han var en hederlig karl.
Målet förekom första gåvgen förlidne onsdag.
Hr de Villemessant sade att artiklarne skrif
vits enligt hans begäran. Han iklidde sig an-
svaret för dem oaktadt han vistades i Nizza
när de trycktes. Fastän icke bonapartist, hade
hav läst dem med stor belåtenhet. Hr Vitu
sade att de starka uttrycken härledde sig från
styrkan i hans öfvertygelse. Han hade handlat
som en samvetsgrann historieskrifvare och
vädjade till landets dom, — General Trochu
yttrade till juryn: Under hela min lefnad har
jag hyllat diskussionens frihet, såsom många
här närvarande vänner kunna intyga. Såsom
högste befälhafvare och statens tjenare har
jag hvarken medelbart eller omedelbart tagit
något steg mot något strängt anfall å mina
offentliga handlingar. Men dessa artiklar an-
gripa min ära och min personliga karakter, och
jag framhärdar derföre i åtalet angående dem.
Käranden har åberopat 33 och svarandena
25 vittnen.
I tordags hördes marskalk Mac-Mahon som
vittne. Han upplyste att tanken att göra
Trochu till generalbefälhatvare i Paris ingifvits
af prins Napoleon. Kejsaren hade, öfverraskad,
vinkat Mac-Mabon till sig (det var i lägret vid
Chalons, efter nederlagen vid Wörth etc.) och
frågat honom hans mening. Mac Mahon hade
svarat: Jag anser honom hederlig och
duglig. Han förnekade att hafva sagt:
Jag ansåg bonom hederlig, såsom.i Fi-
garos artikel med elak afsigt anförts. —
General Changarnier nekade att vittna om hu-
ruvida han begagnat uttrycket: en Tartufe
under en Mangins (en charlatans) mössa, —
Grefve de Maille yttrade mycket hög tanke
om general Trochus karakter; hau vore min-
dre förderfvad af politiken än någon militär
som grefven kände. — Amiral Jurieu de la
Gravidre suckade och grät när han talade om
kejsarinnans flykt från Tuilerierna. Månoga
militärer anstälde vidlyftiga strategiska kritiker.
Målets vidare handläggnivg uppsköts till i
lördags.
Stadsfullmäktige i Paris ha beslutit upptaga
ett lån ä 18 millioner frank till bekostande
af skolbyggnader. .
Turkiska sultanen ämnar, enligt några tid-
ningars berättelse, i nästa Mej besöka industri-
utställningen i Lyon.
Åter har utgifvandet af en tidning, la Con-
stitution, blifvit förbjudet i Paris.
Preussiska regeringen fortfar att vid embe-
tet fasthälla och bekräfta prester, hvilka af
sina biskopar afsävtas eller bannlysas för det
att de vägra erkänna ofelbarhetsdogmen.
En af de främsta bland kämparne för reli-
giös frihet och sant kristlig (ej kyrklig) be-
kännelse, pastor Uhrick, föreständare för en
af de fri-religiösa församlingarne, har aflidit.
Han begrofs i Magdeburg den 21 mars.
Under ett slagsmål, som uppkommit vid
utgåendet från ett schweizeri, har en sjöka-
dett i Kiel så illa tilltygat två unga köp-
män, F. Voigt och Chr. Esselsgroth (som
begge varit ute i kriget) att de deraf dött: